Vad jag ägt och förlorat. Allt!

Så skriver Märta Helena von Schnell, född Reenstierna, i sin journal i slutet av sin levnad.

Mest känd är hon under namnet Årstafrun, hon som mellan åren 1793 och 1838 förde dagbok, en journal som fortfarande finns bevarad i Nordiska museets arkiv. I den kan man läsa om livets olika skiften, bråk med pigorna och festligheter. Liksom hur Märta Helena gång efter annan besökte Brännkyrka, där alla hennes åtta barn låg begravda under kyrkan, och hur hon gick ner i graven för att se hur långt förmultningsprocessen hunnit.

Den här dagen skriver hon sjätte juni i sin journal, detta nådens år 1837.

Minnena från förr tränger sig på medan synen fallerar. Sorgen efter maken och de åtta barnen, som hon förlorat och fått följa till graven, tycks aldrig vilja ge vika. Liksom minnet av en spegel, en gång för drygt ett halvt sekel sedan.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

strypsjuka - difteri

redikyl - en sorts handväska