Min första blogg123

Hej!

Välkommen till Kapitel 1:s egen blogg. Här hittar du de senaste nyheterna och meddelanden från mig, Gudrun, operativt ansvarig på Kapitel 1.

Mejla mig gärna: gudrun.borg@kapitel1.se.

Vi hörs!

Nu är det så dags

2015-05-08 13:32 av Mette H-B

När bokskrället redan har gått iväg.

Nu passar hjärnan på att producera saker som jag självklart skulle ha tänkt på tidigare.

Det där namnet som bara låter fånigt helt enkelt. Den där detaljen som definitivt borde ha varit med. Hur mycket arbete det krävs för att få till någon som helst form av marknadsföring på egen hand. Och så det faktum att folk jag känner faktiskt – eller i alla fall antagligen – kommer läsa boken.

Nej, bättre då att tänka på när jag sitter där i skuggan under en palm på en tropisk ö, sippar på en kyld fruktdrink och spanar ut över havets blå vågor.

Givetvis är jag inte ensam där. Självklart finns en hel hoper med andra författare från Kapitel1 där också. Andra som fått chansen att ge ut sin bok på Kapitel1 och sett den bli en riktig kioskvältare – Allt på grund av att "Shiver" sålde så bra som den gjorde och tillät Kapitel1 växa till nummer ett bland alla författarsidor på nätet!

En så framgångsrik sida att vi faktiskt haft råd att köpa oss en egen ö.

Vi ses väl där?

(En författare har tillstånd att fabulera fritt – Så det så!)

/Jens

Hej Ronnie, bloggen är din!

2015-05-07 10:29 av Mette H-B

Ja, idag är det Ronnies tur att berätta om sin författarresa. Garanterat spännande och inspirerande läsning. Håll tillgodo kära medlemmar, och tack Ronnie!

I februari 2009 fick jag ett tips av en kompis om att sajten Kapitel 1 hade en tävling om utgivning av ett bokmanus. Genast kastade jag mig in där med den medeltidsroman ”Hamarsman” jag hade skrivit ett halvår innan.

Att jag började skriva berodde på att jag blev arbetslös. En kvinnlig kompis från både studietiden på Högskolan och jobbet, tyckte att jag skulle passa på att skriva en bok nu när jag hade tid. ”För du skriver så bra”, sa hon.

Jag hade en idé om att skriva om en sägen till en roman och på ynka fem veckor var den klar. Nåja, mycket redigering återstod. Och än mer när jag gick med i Kapitel 1 där jag fick många goda råd hur min roman skulle kunna förbättras.

Nu vann jag inte, tror jag kom på plats 49 av drygt 400, men bokförlagen fick manuset. En del svarade snabbt, andra långsammare och en del har ännu inte hört av sig.

Under tiden kläckte den eminente Jens Stenman en idé om att vi som inte vann kunde skriva en bok tillsammans. Cirka 40 personer skrev varsin novell till boken ”Vildsint”, vilken följdes av flera novellsamlingar.

Sommaren 2010 var jag på en strandfest och där var en bekants bekant med. Han hade nyss startat ett bokförlag och ville läsa min ”Hamarsman”. Det stod inte på så hade vi skrivit kontrakt och i november 2010 kom ”Ivar Hamarsman”, som boken fick heta, ut. Jag var nervös för hur den skulle tas emot där jag satt i kassan på mitt nya jobb och där även boken såldes. Det dröjde inte många dagar innan folk, som jag knappt kände, kom och hyllade boken. Flera sträckläste den och jag kunde känna mig både lättad och stolt.

2011 kom nästa bok ut ”Och Fårös jord blev till sten”, en bok om när stenindustrin kom till min hemö Fårö. Det var en annan typ av bok, men den uppskattades av många.

Under tiden kom en kvinna som hade läst ”Ivar Hamarsman” och ville att jag skulle skriva hennes berättelse som misshandlat fosterbarn. Även om ämnet var skrämmande, var det också en utmaning. Kunde jag skriva en sådan bok också?

Tyvärr la förlaget ner i samma veva, lönsamheten för små förlag är inte den bästa, så det var bara att ragga nya förlag igen, samtidigt som jag skrev uppföljaren till ”Ivar Hamarsman”.

Men förlagen var lika njugga som 2009, tiden gick och inget napp. Några var intresserade men av olika anledningar föll det. Men jag visste att mina böcker höll så jag fortsatte mejlbomba förlagen.

I januari 2014 hände allt på en gång. Mörkersdottir förlag ville ge ut ”Hamarsmans dotter”. Några dagar senare ringde Sivart förlag och ville ge ut ”Blinka lilla stjärna”, boken som jag tidigare skrivit med före detta fosterbarnet Rosalie. Båda böckerna kom ut under 2014 och snart kommer även ”Hamarsmans ättlingar” ut.

Böckerna säljer inte så där jättemycket, mellan 500 och 1200 per bok, men ändå. Skrivandet blir så mycket roligare om någon annan får läsa det också. Ytterligare två romaner är på gång, men de får stå på kölista.

Ronnie G Lundin, författare

 

TISDAGSTIPSET med Magnus Johan Nygren vid tangentbordet

2015-05-05 16:20 av Mette H-B

Magnus gästbloggade ju i förra veckan och många blev nyfikna på hans förlag. Så redan nu får vi en uppdatering från Magnus. Och det tackar vi för!

Jag tycker nog inte att man ska gå ut offentligt med vilka villkor man har med förlaget. Jag är själv företagare och det är sällan två avtal jag gör som ser likadana ut.

Jag är själv väldigt nöjd med Megamanus, allt de gör är  snyggt och smakfullt och Marinette Bohman gör nästan hela jobbet själv. Samtidigt är hon en ansedd författare. Hela boken har gjorts både kostnadsfritt och omsorgsfullt. Typsättning, omslagssättning, utsändning av pliktexemplar och recensionsexemplar samt ISBN-registrering.

Nu börjar Megamanus bli mer känt och få in allt fler manus. Tyvärr är det mkt begränsat hur många böcker de kan ta på sig av naturliga skäl, och jag ville ligga lite lågt att gå ut med namnet.

Att förvandla ett A4-manus till en riktig bok efter alla konstens regler var mycket svårare än jag hade trott. Betr. omslagsbild, jag visste inte att det finns sajter där man kan välja mellan många tusen illustrationer och köpa rättigheterna att använda dem över hela världen för en hundralapp. Hittade en perfekt till min bok.  

Att få någon som är så kvalificerad och med många kontakter att lägga ner så mycket arbete på ens bok är fantastiskt, tycker jag och känner en stor tacksamhet gentemot Marinette. Hennes slogan är: ”Det lilla förlaget med de stora författarna”. Hennes facebooksida är i mitt tycke bättre än hemsidan. Där kan man se mitt omslag.  

Nu ska Mina få sin provbok, och sista chansen att göra ändringar. Jag ska gå igenom de ändringar jag gjort i min provbok, ganska många, innan den går till tryckning i veckan. (Jag ligger lite före.) Marinette har ett mkt förmånligt avtal med ett tryckeri. I och med att jag tror detta blir den enda bok jag kommer att få utgiven, eller ens skriva, har jag betalat en extra slant (ett par tusen kr) för att få "lyxutförande" på de 100 första exemplaren. Priset har satts till 165:- inkl. moms. I andra upplagan kommer det att bli enklare utförande. Standardutförandet är en storpocket med inklistrade sidor, även det mycket snyggt gjort.

Pliktexemplaren omfattar bl.a. Kungliga Biblioteket vilket känns lite häftigt då den ska finnas och vårdas där i evinnerliga tider. Kommer någon att titta i min bok på 100 år? Hur ser det ut här då och vad vet vi? ”Haha, han trodde universum var oändligt och visste inte om Gud fanns?”

Nu gäller det att sälja och jag har lite idéer. Som enda bok måste jag krama ut allt jag kan av denna boken. Jag ska satsa på att försöka sälja stora volymer i Sverige och lyckas det ska jag översätta till engelska och peka på hur mycket jag sålt i Sverige. Därför bryr jag mig inte om ifall jag inte tjänar något alls på den svenska försäljningen.

Drömmarknaden är USA. Jobbar mycket med USA i andra sammanhang. För att ens bli bedömd av ett förlag i USA måste boken till att börja med komma från ett riktigt förlag har jag fått veta. Självutgivna böcker kasseras direkt. Så det blir en utmaning. Om ni vill följa Min Kamp.

Allt gott/Magnus

Utsjasad.

2015-05-04 14:06 av Mette H-B

Det är ordet för dagen.

Varje vaken timma av den här helgen har jag suttit med manuset för att försöka få till det där lilla extra. Utan att egentligen vara övertygad om att jag lyckats. JAG tycker boken är bra. Men gör någon annan det?

När ska man vara nöjd?
Efter den första redigeringen? Eller efter den sjätte? Kanske efter den trettonde?

Hur som får det räcka nu. Tiden är slut. Iväg går manuset.

Nu ber jag om allas er hjälp att göra någonting av det. Någonting stort.

För kapitel1:s skull, för er skull och också för min skull, om ni vill.

Jag tackar er alla som vill hjälpa till på förhand!

Tillsammans kan vi göra kapitel1 till nummer ett!

Klockan är förvisso bara halvåtta när jag skriver det här, men nu måste jag sova … En lååång vecka väntar.

/Jens

Utan tvivel blir ingen text bra utan tvivel.

2015-04-30 15:11 av Mette H-B

Men hur går det egentligen för Jens ... Visst är vi nyfikna? Vilken tur att det är dags för en lägesrapport.

Fy, öh, sjutton, vad bra det här är!

Jag hittar inget att ändra på när jag läser igenom min egen text till ”Shiver”. Inget.

Det är inte bra.

Självklart måste det finnas saker att anmärka på. (Även om den som gör det såklart är ett pucko som inte förstår vad hon eller han just har läst. Först. Sen, när alla anmärker på samma sak, framträder bristerna där klart och tydligt och puckot – Det är jag det.)

Men om jag inte kan hitta det själv? Då kan det bara betyda en enda sak. Jag är värdelös på att hitta fel i texter. Särskilt i mina egna.

Och om jag inte kan hitta det som är fel, kan jag inte veta vad som är rätt. Med andra ord kan jag inte skriva. Alls.

Det är den enkla, otäcka, sanningen som hånfullt grinar mot mig från dataskärmen.

Dags att ge upp! Så jag lämnar dokumentet som det är och tar en promenad ute i fågelsången istället.

När jag kommer tillbaka, för man kan inte ge upp, har något(?) annat ändrat i texten.

Vem – eller vad – kan det vara?

Shiver …

/Jens

ÄNTLIGEN TÄVLINGS-TAJM!

2015-04-30 12:16 av Mette H-B

Nu så kära vänner, är det äntligen dags att kicka igång årets första novelltävling, "Vårens Novell". Bättre sent än aldrig ... 

Och just därför blir också temat BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG.

Pga noll framförhållning, får ni lite längre tid på er den här gången. 

Tävlingen kickar igång imorgon, den 1:a maj. D.v.s. från och med imorrn kan ni anmäla ert bidrag (min 8.000 tecken, max 40.000 tecken).

Från och med den 15:e juni kan alla medlemmar rösta på sin favorit. 

Den sista juni koras de sex vinnarna – det vill säga medlemmarnas favoriter 1-3 och juryns favoriter 1-3.

Japp, det blir en jury, nämligen Anna Winberg, Therese Widenfjord och undertecknad.  

Juryns vinnare 1-3 får personliga omdömen. Samt bokpaket från Piratförlaget.

Medlemmarnas vinnare 1-3 får gästblogga på sajten – chans att presentera sig själv och sitt skrivande. Samt bokpaket från Piratförlaget.

Informationen om detta på sajten kommer att uppdateras inom kort. Jag kan tyvärr inte göra det själv, men det ligger överst på IT-supportens att-göra-lista

KÖR SÅ DET RYKER & OCH SPRID TILL ALLA SOM KAN VARA INTRESSERADE, TACK!

Fin Valborg önskar Mette

Gästbloggare: Magnus Johan Nygren

2015-04-29 13:06 av Mette H-B

Magnus, stort grattis till debutromanen. Och tack för gästblogginlägget nedan. Håll oss gärna uppdaterade!

Hej, jag har blivit utgiven av ett förlag som trycker på papper, samt även ger ut E-böcker. Boken har titeln ”Äventyret vi kallar Livet” och kommer att bli trådbunden, få hårda pärmar och löst skyddsomslag.

Jag är väldigt stolt över detta samtidigt som jag uppriktigt tycker flera andra här som ännu inte blivit utgivna är duktigare än jag. Detta menar jag verkligen, men jag hoppas innerligt att er tid kommer.Kan nån som jag bli utgiven ser ni att det är långtifrån hopplöst. Möjligen handlar det om en förväxling …

Jag tänkte beskriva lite grann av gången i det hela om man har turen att bli utgiven, som jag tror är ganska lika hos de etablerade förlagen och när det gäller pappersböcker. Just nu håller förlaget på och försöker få ordning på en provbok som jag nästan klottrat sönder. Det är bråttom för de har redan fått beställningar på recensionsexemplar.

Jag hade turen att komma med i Svensk Bokhandels sommarkatalog med bild och en artikel. Förlaget har även en egen monter på bokmässan varje år, så där är det meningen att jag ska vara och signera. Ni hittar mig lätt genom att titta efter den längsta kön :) (Obs! Skämt! Ingen lär se mig ens bakom min enorma trave med osålda böcker …).

Jag vill berätta genom nya inlägg då och då vad som händer, både positivt och negativt. Jag har redan gjort massor av misstag och förläggaren är inte så glad i mig f.n. Att bli antagen är inte att gå i mål, utan startskottet har jag förstått. Från ett manus i A4-format som blir antaget till en nästan helt perfekt bok, och vad som händer framöver, steg för steg, det är en mycket längre väg än man tror, men samtidigt en väldigt rolig väg.

Allt gott / Magnus

TISDAGSTIPSET med Håkan Lindgren vid tangentbordet

2015-04-28 15:55 av Mette H-B

Idag är Håkan Lindgren gästbloggare och inspiratör. Tusen tack Håkan & grattis till utgivning!

Hej!

Mette bad mig skriva lite om min resa till utgivning, eftersom min första roman "Att raka en zebra" snart kommer ut. Om det kan inspirera någon, skulle jag bli jätteglad. Om någon hittar någonting att ta till sig och kanske använda sig, så blir jag ännu gladare. Annars måste jag säga att K1 har en otroligt stor mängd författare som hittar olika vägar till att bli utgivna.

K1 har en stor del i hur det började för mig. Efter att för några år sedan ha börjat skriva på min första bok och insett att jag efter hundra sidor fortfarande inte kommit någonstans, började jag söka på internet om hur man skulle kunna strukturera sitt berättelse. Jag hittade en artikel om s k storyboards, vilket är en form av synopsis, som har hjälpt mig oerhört. Och, jag hittade K1.

Via K1 fick jag en massa hjälp och glada tillrop. En variant av min "zebra" var med i RomanRacet. Annars var det faktiskt alla novelltävlingar och sedan Vildsint Gryning som gjorde att jag fick kontakt med Hoi Förlag som ju gav ut den Efter ett tag beslöt jag mig för att skicka in två av mina noveller som jag tävlat med på K1, Lunatique (Novellracet) och Soldier (Fångad av lust), och de tackade ja till att ge ut dem.

Innan romanen blev klar skickade jag först den till Leffe på Skrivsidan som gav mig massor av tips om både mina starka och svaga sidor, skrev om hur mycket som helst, fick hjälp av Åsa Ringdahl och Ann Sträng att läsa den igen, och till slut kunde jag skicka in den till Hoi. Precis innan Bokmässan förra året fick jag mitt glada besked. (Men innan jag skickade den till lektör hade jag fått nej av samtliga de fem förlag som fått den.)

Sedan dess har jag jobbat om boken igen, försökt att råda bot på sådant som jag inte gjort tillräckligt från början, nämligen de klassiska gestaltning och miljö. Så en dag, jag tror det var tre dagar innan deadline, var den klar. Redaktören var nöjd och vi kunde skicka in den för korrektur. Vilken känsla!

Under tiden hade förlaget tagit fram ett par förslag på omslag. De var snälla och frågade vilken typ av omslag jag gillade, innan de satte igång. De förslag jag fick såg inte alls ut som de jag nämnt, men jag föll direkt för två av deras förslag, så vad gjorde väl det?

Hoi är ett litet förlag och ett slags mellanting mellan ett klassiskt sådant och egenutgivning. De tar alla bitar som kräver expertis och erfarenhet. Samtidigt måste man själv se till att hjälpa till med marknadsföring i olika former. Bland annat lyckades jag få tag i en "blurbare" som har skrivit ett fantastiskt fin kommentar till bokens omslag. Förlaget såg bland annat till att jag fick mitt debutantporträtt publicerat i Svensk Bokhandels sommarkatalog.

Som många (läs alla) som publicerar någonting inser, så får man nästan lägga lika mycket tid vid att blogga, facebook:a och annat, som på att skriva sin uppföljare. Det är hur kul som helst, men vid sidan om heltidsjobb och en ett och ett halvt-åring hemma, så blir det inte alltid mycket tid över ...

25:e maj smäller det i alla fall. Fram till dess finns den för bevakning hos alla nätbokhandlare. Jag håller som bäst på att planera releasefest tillsammans med Lars Rambe, som släpper sin nästa bok bara två dagar senare. Behöver jag säga att det känns spännande? Så spännande att jag faktiskt är lite nervös ...

Kommer någon att köpa den? Och dessutom gilla den? Puh! Man får väl hoppas att åtminstone de som omnämns bland tacken kommer att vilja läsa den ...

/Håkan

Författande kan vara farligt.

2015-04-27 13:40 av Mette H-B

Ibland blir det fel.

Ibland blir det mer fel än vanligt.

Som när man sitter och redigerar en bok man skrivit. Som ”Shiver” till exempel.

Alldeles särskilt mycket fel blir det om några omständigheter råkar samverka.

1) Man bearbetar just en av de mer, ähm, ”fysiska” passagerna i boken.
2) Någon smyger sig upp bakom en och börjar läsa över axeln.
3) Man tror det är ens fru.
4) I själva verket är det svärmor.
5) Man upptäcker inte sammanhanget förrän det är för sent och man redan hasplat ur sig en kommentar i enlighet med naturen av texten man just bearbetar …

Och så säger de att skrivande är en så stillsam och trevlig hobby. De har aldrig befunnit sig i min skrivarhörna inte.

Till nästa bok ska jag gräva den där gropen att gömma sig i redan innan jag börjar på första meningen.

På återhörande!

/Jens

Gästbloggare: Pia Widlund

2015-04-24 16:07 av Mette H-B

Tack för blogginlägget nedan, Pia! Vad kul det är att få höra lite om er medlemmar. Ni ÄR ju Kapitel 1 som bekant. Och det är viktigt för oss att ni känner er så viktiga som ni faktiskt är! Härlig helg hälsar Mette

Hej!

Jag började skriva på allvar för tre år sedan. Det blev en teaterpjäs Alla är vi änglar när vi dör som bl a spelades på STR:s Teaterfestival i Östersund och hemma i Katrineholm. Sen satte jag igång med en bok som jag omarbetat i flera omgångar. Eftersom jag inte haft någon tur hos förlagen blir det en e-bok i höst.

När jag väntade på feedback från förlaget hade jag precis börjat blogga på www.piaw.se och kom då i kontakt med en massa andra bloggare. Det var jättekul och utvecklande. Dessutom upptäckte jag att det fanns en massa novelltävlingar. Det var skönt att kunna hålla igång både fingrar och hjärna med dessa medan jag väntade på boken. Jag vann aldrig några tävlingar men kom igång med noveller och fick min första publicerad på ensidatill.nu. Den äcklige mannen. Sen följde Den smutsiga pojken på Melker förlag och sen har det rullat på. Jag har även börjat skriva korta berättelser på bloggen, oftast i två delar. Där tränar jag mest på att bara flödesskriva. Utan att tänka allt för mycket.

Efter ett tag upptäckte jag kapitel1. En kul sida som hade tävlingar i månadens novell. Jag var inte med för att vinna utan mest för att se vad andra skrev och ev få kommentarer på mitt eget skrivande. Och givetvis att skaffa mig kontakter. Jag har intervjuat både Mina Hansson, Ylwa Karlsson och Jan Davilén på min blogg. Det är kul att läsa om deras framgångar, Mina ska ju släppa en bok snart. Det gör mig taggad och inspirerad att fortsätta skriva.

Det har även varit tävlingar i att skriva ett bestämt ämne i 45 minuter, mellan 600-1000 ord. Det var suveränt kul! Jag skriver för att det är roligt och för att jag känner att jag utvecklas. Vill skriva mer för scenen och har en pjäs på G som jag måste ta tag i. Jag planerar att åka på Bokmässan för första gången i höst och ska på Ann Ljungbergs Skrivarklinik för andra gången. Att skriva något bra, känn att man är nöjd med det och få förmedla det till andra som vill läsa, det är det roligaste som finns!

/Pia

Det finns hur mycket tid som helst. Egentligen.

2015-04-22 13:00 av Mette H-B

Universum är förbaskat stort. Det mesta av det är tomrum. Men i princip varje hörn av det
(Om det nu inte är runt) är fyllt av tid.

Problemet är att även om tiden är här nu, för att färdigställa ”Shiver”, så är inte all den där tiden här. All den där som finns där ute, i universum. Jag skulle behöva en del av den nu. Bara en pytteliten del.

Har själv hunnit gå igenom åtta av 56 kapitel på en hel helg.

Sannolikheten att jag ska hinna de sista 48 till början av maj är slående liten. Och snabbt i avtagande.

En god skrivarvän har redan läst hela boken och lämnat värdefulla kommentarer, påpekanden och tips. Jag ska försöka ta till mig dem. Men det är bara att acceptera att det inte finns nog med tid för att jag ska hinna gör alla de där förbättringarna som skulle kunna göras.

Förutom skrivandet finns det en annan sak som behöver tid också. Hur marknadsför jag en e-bok? Hur får jag folk att veta att den finns? Jag hoppas på er hjälp där.

Tycker ni om k1? Vill ni att k1 ska finnas kvar? Förutsättningarna för det är mer eller mindre starkt förknippade med framgången för ”Shiver”. Ju bättre ”Shiver” går desto bättre går k1.

Därför hoppas jag att ni har tid? Tid att hjälpa er själva, k1, andra författare och mig såklart, att göra ”Shiver” till ett flaggskepp för kapitel1 och kapitel1 till en viktig aktör på bokmarknaden.

Era egna framtida förutsättningar stiger i samma takt som kapitel1:s!

Ni kan väl tänka över det medan jag sitter fem timmar till ikväll med skrikande barn runt mig, djur som vill ha mat, en middag som kokar över på spisen och försöker bättra på ”Shiver” så att vi alla kan ge ut bra böcker på ett enkelt sätt i framtiden på allas vår favoritsajt kapitel1?

Återkom sedan gärna med era tankar.

/Jens

TISDAGSTIPSET: tipsa mig!

2015-04-21 14:19 av Mette H-B

Jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas lite nu och då: Jag, Kapitel 1, vill hjärtans gärna uppmärksamma alla framgångssagor. Alltså, ni som blivit utgivna – eller är på väg att bli – mejla mig ett gästblogginlägg, så lägger jag ut det på bloggen.

Det är så fantastisk roligt och inspirerande för oss andra att läsa om hur ni gjorde, hur ni tänkte, hur lång tid det tog, hur ni fått inspiration. Med mera. Med mera.

Och om det är så att tips och råd, pepp och kärlek, från Kapitel 1-medlemmar, hjälpt er på vägen, säg det. Skriv det! Sprid ordet om vår fantastiska mötesplats. Gärna även externt, i intervjuer, förord, efterord. Överallt!

Jag har skrivit också det förut, men det är faktiskt viktigare än någonsin, så därför skriver jag det igen och igen och igen: Vi måste alla hjälpas åt att försvara vår självklara plats som nummer 1.

TACK!

/Mette – mette(at)kapitel1.se eller info(at)kapitel1.se

PS: Vi på Kapitel 1 är stolta och glada över alla våra medlemmar, såväl utgivna som ännu ej utgivna. Och så klart även över er som inte har utgivning som mål. Ni är ALLA lika viktiga för oss. Bara så ni vet!

Vikten av att läsa till punkt.

2015-04-20 13:08 av Mette H-B

Hur läser du?

Det är en fråga som är ständigt aktuell för mig när jag skriver en längre text. Som ”Shiver”.

Är du en tempoläsare som plöjer igenom en bok om dagen? Läser flera rader samtidigt? Eller är du en sådan som läser lite långsammare och behöver ett par tre dagar på dig? Eller är du den där sorten som läser lite då och då? Kanske har flera böcker på gång parallellt?

Läser du varje ord? Verkligen? Tänker ordet i huvudet samtidigt som dina ögon far över det? Eller är det så att du snarare tar in hela meningar på en gång?

Allt det där är intressant.

Själv måste jag verkligen läsa varje ord. Tänka dem samtidigt som ögonen far över dem. Resultatet är att jag inte är någon snabbläsare.

Jag kan dra det hela längre. Läser du varje punkt?

Jag menar det bokstavligen. Läser du punkterna? Stannar du upp en halv sekund varje gång du når en punkt?

Jag hoppas det. För när jag skriver strävar jag efter att inte bara ge orden en mening, utan även punkten. Den är till för att skapa en rytm när du läser.

Men är du en upptempoläsare som forsar igenom texten kommer du antagligen helt att missa den finessen.

Korta meningar är ofta ett tecken på tempo sägs det. Tvärtom säger jag, tvärtom. Läs varje punkt som en halv sekunds paus mellan meningarna och du får allt annat än en snabb actiontext. Istället får du en text fylld av eftertanke, där varje mening lämnar efter sig en efterklang, ett eko.

Det är en helt annan läsupplevelse.

Om du ger den tid.

Jag hoppas många tar sig tid att läsa till varje punkt.

/Jens

Allvarligt talat

2015-04-17 11:05 av Mette H-B

Det är tur att inte alla har tillgång till dator. Eller läsplatta. Eller modern telefon.

Som min mamma till exempel.

Vad skulle hon annars säga?

Hon kommer aldrig att läsa ”Shiver” och det är antagligen lika så gott.

Det är illa nog att andra kommer att göra det. Andra som känner mig. Släkt. Vänner. Familj.

Jag får antagligen bli eremit framöver.

Men det kan det ju vara värt!

Ingen av er känner mig ju sedan tiden före kapitel1, men det finns faktiskt några andra som gör det och gissa om de kommer att bli överraskade av innehållet?

Nu ska jag snart ha ett allvarligt samtal med min fru om innehållet i en viss bok, som ännu inte nått marknaden, men som ganska snart kommer att göra det. För hon har tillgång till allt det där som dator, läsplatta och modern telefon.

Jag kommer slutgiltigt få ett facit på hur långt man verkligen kan gå i sin research.

Önska mig lycka till allihop!

På återhörande – Hoppas jag …

/Jens

Vårens spännande resa med Jens vid spakarna!

2015-04-16 11:03 av Mette H-B

Hallå bästa medlemmar!

Som ni kanske redan har listat ut, så har vi på Kapitel 1 bestämt oss för att ge ut Jens "Shiver" som e-bok. Det ska funderas och filas, putsas och poleras, korras och konverteras. Omslag ska fixas och sen, sen så är det dags att släppa på bromsen, trycka gasen i botten, hoppas på luft under vingarna och att försäljningen tar fart!

Jens tankar och känslor kring det hela kommer vi att få ta del av här i bloggen ungefär två gånger i veckan. Tuta gärna uppmuntrande och vinka välvilligt. Snåla inte med bränslet!

Och håll i er, för nu kör vi så det ryker. Runt midsommar beräknar vi att vara framme. Heja Jens!

Glatt och förväntansfullt från Mette

Nedan Jens vid pennan, eller kanske rättare sagt, vid tangentbordet.

**********

Att skrämmas eller inte skrämmas – Det är frågan.

Nu ska jag skrämmas!

Eller, är det egentligen rätt?

Är det rätt och riktigt att utnyttja människors rädsla för ensamhet, mörker och det okända? Bara så där?

Bättre då kanske att ge ut en bok?

Det kan jag ju tjäna en slant på.

Ännu bättre blir det kanske om jag lyckas göra båda sakerna? Samtidigt?

Att få skrämmas och tjäna en slant, samtidigt, lite som de där i ”Monsters Inc.” på något vis. Fast de jobbar ju med att skrämma små barn förstås. Det gör inte jag. Hoppas jag.

”Shiver” är, av olika anledningar, inte lämplig att läsas av, eller för, små barn.

Vad tycker ni? Vad vore en lämplig åldersgräns för ”Shiver”? Om ni fick sätta en? Och om det fanns officiella sådana? För ut ska den nu. Det är överenskommet och klart. Och jag tar gärna emot just DIN hjälp med att göra boken ännu vassare. Mejla mig! (stenman.jens[at]gmail.com)

Alla andra får också gärna följa med mig i arbetet med Shiver till färdig bok!

Till dess säger jag – På återhörande – och BU! på er.

******

PS: Mejla gärna Jens men kommentera också här i bloggen. Ju mer levande blogg, desto gladare sajt!

TISDAGSTIPSET: fixa fans!

2015-04-14 16:43 av Mette H-B

Trodde ni kanske att jag hade gett upp det här med tisdagstips ... Icke sa nicke! Jag var bara på påsklov förra veckan. Vilket var fantastiskt skönt trots att jag var kräksjuk och tappade rösten. Men nu är jag hemma och på benen igen, tokpepp på tisdagstips, haha.

Hoppas att ni hade några härliga påskdagar med många ägg av alla de slag. För mig blev det nog i ärlighetens namn allra flest godisägg. Lite lätt överdoserad, samtidigt som jag har en enorm sockerabstinens, sitter jag här och tuggar tuggummi för kung och fosterland.

Nu till dagens tips, och den här gången gäller det marknadsföring. Långsiktig sådan.

Nämligen: Försök att skapa en relation till dina läsare – och potentiella läsare. Genom att vara personlig (Obs, det är ofta en hårfin skillnad mellan att vara personlig och privat. Personlig räcker. Privat blir lätt geggigt). Bjussa lagom på dig själv! Via t ex en hemsida med blogg, fb, instagram och/eller twitter.

Om man är en okänd författare måste man ta till alla medel. Ja, det måste faktiskt även många etablerade författare nu för tiden. Att möta sina läsare i sociala medier kan göra hela skillnaden. Mun mot mun-metoden är bästa försäljningsmetoden! Och då måste man – våga – tänka långsiktigt. Läsare tipsar varandra, och långsamt tar en titel fart.

Det här gäller ju inte minst om man är egenutgivare av e-böcker. En del i att ge ut en e-bok, inte minst som ett oskrivet blad som författare, ligger ju i marknadsföringen av e-boken – och att författaren själv använder så många vägar som möjligt för att nå ut med sin e-bok. Det ligger ju så att säga i hela "independentförfatteriet". Och det är det man i USA t ex är så himla bra på.

Om du är utgiven på ett traditionellt förlag ska det ju vara ett samarbete mellan författare och förlag. Visst, förlaget ska stå för marknadsföringen men om du som författare är aktiv, kan ni tillsammans nå såååå mycket längre. Vilket så klart ligger i allas intresse. Och ett förlags resurser är trots allt begränsade; även de stora förlagens marknadsbudgetar är rätt slimma för de flesta författare.

Men det finns som bekant inga absoluta sanningar och det gäller att inte ta författarens kanaler för givna och ”egenbärande”.

Författare som är bra på sociala medier kan sköta en stor del av marknadsföringen själva. Men förlag som förlitar sig på författarens förmåga att nå ut tar en risk. Många följare är inte synonymt med en given boksuccé.” Läs hela artikeln Stjärnorna på nätet drar nytta av fansen, på svb.se

Läs också gärna några av våra artiklar igen: 10 saker som gör din författarwebbplats framgångsrik, del 1. 10 saker som gör din författarwebbplats framgångsrik, del 2. Och SKITENKELT – konsten att bygga varumärke

Hej & hörs!

M.

I påskägget från Kapitel 1

2015-04-03 12:02 av Mette H-B

Nu så kära medlemmar har vi tagit tag i saken och gått er till mötes. Från och med idag finns alla våra e-böcker hos alla stora, etablerade återförsäljare, som t ex Adlibris och Bokus, se en komplett lista här. Och även för utlåning hos biblioteken.

Villkoren kommer att ändras något i och med detta (no worries, ej till det sämre :), inom kort kommer uppdaterad info under "Bli independentförfattare – ge ut din bok som e-bok". Även för er som redan skrivit på kontrakt, och har publicerade e-böcker, kommer de nya villkoren att gälla. Rättvist så klart.

Så fundera gärna igen – är det kanske dags att ta steget? Vår e-bokskonverterare är bara några klick härifrån ... Och nu fungerar den precis som den ska också. Barnsjukdomarna är väck.

Hoppas att ni får en riktigt god & glad påsk allihop!

Hej hej från Mette

Jens Starsmoor Stenman har fått ett erbjudande!

2015-04-02 14:32 av Mette H-B

Läs hur hans funderingar går. Och lita på att fortsättning följer efter påsk ...

Krona eller klave?

De dimper ner ibland. Erbjudandena.

Det finns generellt tre sorter av dem. De där man inte vill ha, de man inte kan tacka nej till och så alla de andra, som landar någonstans mittemellan.

Det finns en fjärde sort också. De man egentligen inget har emot, men som man ändå måste tacka nej till.

Som den gången jag blev friad till fyra gånger av lika många kvinnor på två veckor. Men det är en historia för ett helt annat tillfälle det.

Nu, senast idag, fick jag ett erbjudande om juridisk hjälp med en gammal skuld som inte betalats ut till mig. Hade det inte varit för några faktorer, såsom dålig svenska, att jag inte kommer ihåg någon som står i skuld till mig, kostnaderna som ingick inledningsvis för att få fatt i slantarna och min telefonfobi som omöjliggjorde all kommunikation förutom e-post, så hade jag kanske nappat på erbjudandet. Eller inte …

Erbjudanden jag inte kan säga nej till kommer mer sällan. Och är ofta mer av karaktären: ”Ska du ha kattungen? Eller ska jag mata ormarna med den?” De är aldrig av sorten: ”Äsch, jag orkar bara inte åka till Stockholm, vara med i teve och skrapa trisslott. Här, du kan väl ta den? Jag har skrapat fram tre sådana där fåniga klöver på den. Du kan behålla vinsten som tack för besväret”

De erbjudandena är väldigt sällsynta faktiskt.

Nej, de flesta landar någonstans mittemellan.

Som när någon frågar om man vill ge ut sin bok?

Gratis?

Det låter himla bra, gör det inte det?

Klart man blir glad!

Men sen kommer de. Eftertankarna. Tvivlen. De gamla drömmarna. Ni vet de där som skramlar längst bak i huvudet. Saker man egentligen aldrig riktigt tror på men inte helt kan avfärda. Som spöken ungefär.

LÄS HELA BLOGGINLÄGGET HÄR

TISDAGSTIPSET: Tranströmer

2015-03-31 23:02 av Mette H-B

Nobelpristagaren, författaren, översättaren, poeten, psykologen, metaforernas mästare – människan Tomas Tranströmer – har gått ur tiden 83 år gammal. Det kommer tack och lov hans poesi aldrig någonsin att göra. Läs den! Och var beredd på att bli fullständigt knockad.

Hej från Mette

Kittlande när Jens Starsmoor Stenman gästbloggar ...

2015-03-26 14:10 av Mette H-B

Bäste Jens, bloggen är din!

Research om research.

Hur långt ska man egentligen gå i sin research? Vad tycker du?

Har du läst Shiver så förstår du bättre vad det här blogginlägget handlar om.

Jag börjar med någonting enkelt. En ren faktabok. Som till exempel om de svenska ekonomiska vinsterna av de tyska provinserna från Westphaliska freden 1648 och fram till förlusten av den sista av dem 1814.

Här finns en hel del research att göra, för de uppgifter som finns i svenska historieböcker är rätt – spretiga.

Dels omnämns de som stora inkomstkällor. Någon nämner fem miljoner daler om året. Dels gick de med förlust fram till Karl XI genomförde sin reduktion, då de framgent gick ungefär jämt upp.

Samtidigt uppgick värdet av statens ordinarie räntor (skatterna) till ungefär fyra miljoner daler om året, något som steg till sex miljoner efter reduktionen.

Så, vad är sant? Vissa har inte gjort sin research. Inte jag heller, för jag vet ännu inte.

Ska man skriva en faktabok är researchen A och O.

Men hur är det med en helt utflippad fantasiskapelse? En fantasybok eller en sf-historia? Man kan ju tycka att det bara är att fabulera fritt i dem, men riktigt så enkelt är det inte.

För att det ska bli trovärdigt hur världarna man beskriver hänger samman måste man ha en hel del bakgrundskunskaper i saker som geografi, fysik, teknologi och en hel massa annat. Läs gärna ”Den heliga stenen” av Clive Cussler med Craig Dirgo (Eller låt bli förresten) för en skräckversion av hur det inte ska gå till. Hur den boken passerat redaktörens hökögon övergår faktiskt mitt förstånd.

En historisk roman då? Eller en nutida tecnothriller?

Det finns bara ett svar – Har du inte redan alla kunskaperna måste du skaffa dig dem.

Problemet som uppstår är att det finns hur mycket som helst att lära sig! Du kan läsa in dig härifrån till evigheten i samtliga ämnen, men då får du aldrig tid över för att skriva din bok. Konsten är att bara lära sig det där du behöver. Trots att resten är så rasande intressant. Någon gång måste det helt enkelt vara stopp. Ungefär som att en bok sällan blir bättre av tjugo redigeringar än av nitton.

Så har vi då en bok som ”Shiver” …

Självklart är det en påhittad skröna. Huvudkaraktären är någonting out of this world. Men Alicia – Hon skulle kunna finnas. Hon är faktiskt ett hopplock av människor jag, kanske inte känner, men träffat längs vägen. Ingen av dem skulle känna igen sig i Alicia, inte fullt ut. Men jag är säker på att det finns människor där ute som gör det. Men att de ofta döljer det bra.

Och sättet hon skriver sina böcker på? Det har jag snott nära ifrån, från mig själv. Även om jag aldrig skrivit den sorts berättelser som hon skriver. Förrän jag gav mig på ”Shiver” då …

Så, när du skriver din femtioelfte deckare, kärleksroman, faktabok eller vad som helst annat, då vet du hur researchen ska gå till. Du vet var du ska leta. Du har lärt dig hur du ska sålla.
Men när du skriver din allra första bok. I en helt ny genre. Hur långt ska du gå i din research då?

Den som läst ”Shiver” förstår precis min problematik.

Jag hade aldrig skrivit något sådant förut.

Så hur långt skulle jag gå? Var skulle jag leta? Vem skulle jag fråga? Vad behövde jag pröva? Vad behövde jag veta? För att göra det trovärdigt?

Jag hade ingen aning.

Jag hade bara två förlupna möten längs vägen och en konversation jag en gång råkat höra på en buss. Ni vet, det är fasligt svårt att stänga av öronen när de på sätet bakom börjar prata.
Jag kan inte ens veta fullt ut om det är trovärdigt. Inte för dig. För jag vet inte vilka erfarenheter du har. Du får avgöra själv!

Jag fick börja där många andra börjar. På internet. Ni vet det där stället man aldrig riktigt kan vara säker på att det som står är sant. Så man måste korsreferera. Och vara kritisk.

Och vilka sidor jag hamnade på …

Jag tänker inte gå in på vilka, men jag kände mig, ja, snuskig, och som en inkräktare. Världen är större och omfattar mer än vad man tror. Och det verkar finnas människor till allting.

Jag fann en del artiklar i andra media, en bok på ett bibliotek, som jag inte ens vågade låna hem utan snabbläste på plats, så där i smyg lite i skymundan.

Det gav en teoretisk grund att stå på.

Bara att sätta igång med skrivandet!

Men, vänta lite, teori och teori säger någon. Det kan väl vara bra, men det praktiska då?

Då svarar jag, hur många deckarförfattare övar på det praktiska? De skriver ändå.

Men, visst, det praktiska. Jag skulle kunna berätta mycket om det praktiska. Men det sparar jag till de som vill läsa hela ”Shiver” – Mejla mig så får du hela manuset – Och så ska jag berätta mer om det praktiska efteråt. Om du vill.

Hur långt ska man egentligen gå i sin research? Vad tycker du?

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...registrerade medlemmar kan sätta ett bokmärke i varje bok? Klicka bara en gång i vänstermarginalen när du läser boken!

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Djävulsverk

"4:a i Romanracet 2013 Krafter större och starkare än jag själv har tagit över mitt liv. Alla ja…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |