Kommentarer Ny kommentar

Tävlingar

Mininovelltävling nr 61

2017-04-12 17:46 | Anmäl

Klockan är slagen och vinnaren, att arrangera nästa tävlingsomgång blev: Lodjur i klänning! Stort grattis! :)

2017-04-12 06:23 | Anmäl

Trevlig! Lodjur i klänning , varmt välkommen till kap1. Fint målande språk du har i din berättelse!!

2017-04-11 17:57 | Anmäl

Bidrag nr 4 på sin plats. Trevligt med ny medlem. Välkommen, Lodjur i klänning! :)

2017-04-11 16:23 | Anmäl

Hej! Kul med tävling! Blev ny medlem idag, så jag är inte bekant med plattformen och ursäktar mig i förväg för eventuella missförstånd. Här är mitt bidrag:



Det faller mot marken



Jag har tänkt på det hela vintern. Hur det skulle vara att kunna berätta om den där dagen. Då när frosten kom och plötsligt fick bladen på träden att dansa ned till marken likt hur småfåglar ibland flyger. Jag ser ju dåligt. Det är ljuset som är problemet, jag har inte mycket pigment i syncellerna. Men löven, de såg precis ut som fåglar. Jag tänkte; varför flyger de alla ned till marken? Så jag satt på soffan i salongen och tittade ut genom fönstret för att se om det fanns någon förklaring.

Då kom grannen gåendes upp för backen, sedan föll hon med ned till marken. Jag blev alldeles skärrad där jag satt kvar och såg. Hon försökte ta sig upp men klarade inte av det så hon började krypa. Fåglarna fortsatte flyga ned, några landade på henne. Sedan la hon sig ned igen. Hon gav upp. Jag tänkte inte längre på den eventuella faran utanför som tryckte ned allt till marken. Jag tog därför på mig en jacka och sprang ut. Fåglarna var löv märkte jag snart. Men hon var märkligt nog fortfarande grannen.

Hennes ögon var slutna. Ansiktet slitet, grått. Armarna och benen spretade åt olika håll. Livlös. Höll hon på att dö? Så jag satte mig ned bredvid men stanken var förfärlig så jag ryggade baklänges. Hon hade andats på mig. Det var en rejäl spritdoftande slägga som träffat mig.
"Hej", klarade jag av att säga, "du behöver nog komma hem."
"Pinsamt", fick jag till svar.
"Jag hjälper dig", sa jag.
"Öh, hemskt, någon blandade något i min drink", fortsatte hon.
"Förfärligt", svarade jag och tänkte bara lite på att klockan var 11 på förmiddagen och hon var runt 60 år.

Jag fick åtminstone upp henne så vi fortsatte backen upp och in i hennes hus. Hennes man tog emot i dörren men han har svårt med sin egen kropp så jag fortsatte med henne in till sängen. Den var bäddad och väldigt lite använd. Han tackade mig och sedan gick jag tillbaka. När jag var nära mitt eget hus hade solen letat sig ned till marken och jag föll hårt, förblindad av allt ljus. Min arm gick av.

Efter någon vecka kom grannen och knackade på. Först tänkte jag att hon ville tacka mig, kanske med en vinflaska?
Så var det inte, istället skulle de fixa vägen upp för backen. Det skulle kosta 7000 kr för mig.
"Ja, vägen behöver fixas men jag har inte de pengarna nu", sa jag och pekade på armen som var i gips. "Sjukskriven ett tag", la jag till.
"Vi gör det ändå", sa hon och jag tänkte; "så bra".
"I slutet av december, kan jag betala", sa jag.
"Men du kan inte använda vägen förens du betalt", sa hon självklart.
"Jo, det kan jag", sa jag automatiskt. Sedan stängde jag dörren innan jag hann skrika att hon var en fyllekärring.

Vägen fixades och inte ett enda löv var längre kvar på träden, alla hade fallit den där dagen. Den dagen då frosten kom och solens ljus attackerade den sköra ytan så allt hamnade på marken.
När jag nu åker med bilen upp för den nyasfalterade vägen tänker jag inte längre på om det ligger löv, fåglar eller grannar där. Jag kör. Solljuset kan jag inte hjälpa att jag har problem med.

2017-04-11 08:49 | Anmäl

Gott om tid för fler bidrag :)

2017-04-09 20:30 | Anmäl

Välkomnar fler bidrag.

Men med tanke på det som hänt, blev mitt lite udda. Något ville bara ut...

"När du beskyller och kritiserar andra, då undviker du en viss sanning om dig själv. Terrorist jävel. Det borde du insett, speciellt du som inte värdesätter livet andra lever, som inte passar ditt sätt att leva. Du är en sjuk jävel. Fattar du det. Vad ger dig rätten att vara överlägsen en annan och ta dennes liv, utan att ens reflektera att det var fel. Hur fan tänker du? Hur fan tänker du när du hoppar in i en lastbil du stulit och anser det är det bästa du gör just nu, och det känns fullkomligt rätt för dig, att köra iväg, rakt genom människors kroppar. Krossa deras liv som om de inte var värda ett skit. Nä vet du vad. Skit på dig din jävla terrorist, här har du och dina anhängare inget att skaffa. Det är vårt land. Lämna det förhelvetet ifred."

2017-04-06 19:30 | Anmäl

Lyfter på hatten och välkomnar tredje bidraget. Finns plats för fler :)

2017-04-06 19:05 | Anmäl

Det är på det sättet att människan är utrustad med en blind fläck som sitter i ögat. Den gör att man blir blind för vissa företeelser trots att ögat ser lika bra nu som förut. Vi tänker i vardagslag inte på denna blinda fläck och förstår därför inte heller hur den begränsa tillvaron. Och i överförd bemärkelse gör social samvaro svårare än den behöver vara, genom att många även har en blind fläck inom det sociala området.

Människor hittar alltid saker som man retar sig på hos andra, svaga punkter och sånt som går en på nerverna. Man tjatar att folk ska lägga av med sina ovanor och ibland blir kritiken överdriven eller rentav skoningslös. Nu för håller det sig dessvärre så att de saker vi själva retar oss på hos andra personer är just precis de egenskaper jag själv har, fast dessa tyvärr är dolda för mig – jag känner inte till dem på grund av min blinda fläck. Således är det egentligen sig själv man kritiserar när man tjatar på andra att lägga av med ditten och datten – i värsta fall en påflugenhet som kan gränsa till mobbing.

Folk som känner sig kränkta för minsta lilla, är ofta de som tar till storsmockan när andra personer ska få veta vad dom gör för fel. Man har inte sinne för proportioner, och är oförmögen att inse sitt eget ansvar i situationer när tråkigheter och osämja ska rättas till. Frågan är om inte den i samtiden så vanligt förekommande frasen att ” du har rätt till” …….. upprepas så många gånger att man glömmer att varje rättighet samtidigt är förknippad med en skyldighet. De som anser sig ha rätt menar underförstått att man har ”rätt till att alltid ha rätt.”

Anfall är bästa försvar och det tillämpas av fler än som borde göra det. Den som tiger samtycker sägs det, men hur ska den som är försiktig kunna få säga nåt när omgivningen tillämpar anfall som bästa försvar. Så är det ofta i våra debattprogram där det enligt påannonseringen är meningen att alla ska få komma till tals. Redan små barn upptäcker tidigt att den som skriker högst får mest – och en del fortsätter så hela livet. För att gardera sig och verka politiskt korrekt säger man ofta ”jag tycker precis som du – vad tycker du?” utan att upptäcka fadäsen.

I Schweiz var man länge emot kvinnlig rösträtt – som inte infördes fullt ut förrän 1971. Ett av argumenten mot att införa sådan var att kvinnorna ändå skulle rösta precis som männen! Vilken utmärkt exempel på en stor blind fläck. Man hävdade således att jämlikhet redan fanns mellan könen i Schweiz, fast det var den man i själva verket var rädd för. Skulle man lita på detta argument kunde man lika gärna låta kvinnor rösta och männen vila från röstningsproceduren – det skulle enligt argumentationen bli samma resultat. Nä – de som argumenterade så i Schweiz dåförtiden inte bara blundade för verkligheten – man var faktiskt blind.
Det var bättre förr säger en del, medan många hävdar motsatsen. Jag har för egen del kommit så långt att jag i varje fall törs säga ” det kommer att bli bättre förr”. Så får vi något att tillsammans grunna på !

2017-04-06 16:58 | Anmäl

Två fina bidrag inkomna. Mycket igenkännande, Göran. Kunde inte låta bli le av sista meningen :)

2017-04-06 06:47 | Anmäl

Här kommer mitt lilla bidrag.


”Varför ser du fel hos andra när du själv gör likadant”

”Ja, ja så där har du sagt förut” suckade Anton.

”Men du fortsätter ju hela tiden och ofta också. Du inte bara ser fel hos andra du påpekar dem också till alla, hur tror du de känner sig då?”

Pappan kände hur arg han började bli och fortsatte.

”Är det så att du klagar på andra för att själv må bättre eller i alla fall verka vara bättre än andra.”

Anton reste sig från köksbordet utan att säga något. Ställde kaffemuggen på diskbänken och började gå mot sitt rum.

”Du går inte härifrån när vi har en diskussion, Vi var inte klara än.” sa pappa Lennart med en lite för hög röst.

” Fan, nu klagar du på mig hela tiden, det här samtalet har vi ju haft så många gånger.”

”Men det är ju för att du inte gör någon bättring”

”Men du då, som hela tiden säger du till mamma att hon inte får slänga kläder omkring sig men du gör ju det själv i garaget”

”Men garaget är ju inte samma sak som inne i huset. Här vill vi ju ha ordning, i ett garage kan det vara stökigt och så finns det inte några bra ställen att hänga snickarbyxor”

”I ett garage kan man väl också ha ordning” Anton log lite lurigt som om han kommit på pappa med att inte själv göra som han krävde att andra skulle.

”Exempelvis” fortsatte Anton med självförtroende i rösten. ” Igår letade jag efter bensindunken för att tanka min moped och hittade inte den i alla röran som är i garaget. Blev så lack att jag sparkade till en hög med trasor och plastpåsar och där under fanns bensindunken.”

Lennart, hostade till lite och tog upp Norrbottens folkblad från köksbordet och blev helt plötsligt väldigt intresserad av en artikel i tidningen och började sakta gå mot ytterdörren mumlande ” ja ja”

”Pappa” hojtade Anton
”Du går inte härifrån när vi har ett samtal”

2017-04-05 22:04 | Anmäl

Mitt bidrag blev denna gång en miniessä:

Det går inte att komma ifrån att materiella, historiska, kulturella, sociala och psykologiska omständigheter är ohjälpligt sammantvinnade med varandra, ett mönster etablerat av slumpen och vidmakthållet av sin tröghet. Som en latinsk devis fastslagit, naturen avskyr tomrum och, tillägger jag, historieskrivningen avskyr bristande kausalitet. Allt sitter ihop med allting annat (ett Lenincitat, vill jag minnas). Även om allt härnere på jorden är skojeri och bedrägeri, som Bismarck hävdat, så speglar illusionerna sig i andra illusioner och i denna lustiga-huset-labyrint av förvirrande, förvrängande och förblindande spegelytor befinner sig människan, talande om de frånvarande och menande sig själv, begrundande sitt inre och analyserande universum.

2017-04-05 17:22 | Anmäl

Reglerna är som vanligt följande:

En tråd som denna skapas i forumet och döps till: Mininovelltävling.
Ett citat, vilket som helst, väljs ut som inspirationskälla av tävlingsarrangören.
Ni lägger in tävlingsbidragen i denna tråd.

Novellen/novellerna ska innehålla:
Minst 100 ord (Inte tecken!) och max 1000 ord (Inte tecken här heller utan ord).

Skrivtiden är en vecka. Därefter utses en ny vinnare av arrangören som med lottens hjälp avgör vem som vinner och får arrangera nästa tävlingsomgång. 

Vinnaren presenteras i tråden och får sedan ÄRAN att arrangera nästa tävlingsomgång i en ny tråd som kallas "Mininovelltävling." (För enkelhetens skull kopieras reglerna.)

Fliten skall såklart belönas och ger med det en lott per novell, med det självklara kravet att novellerna måste vara olika.

Det inspirerande citatet får tolkas hursomhelst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.

Bidragen får kommenteras fritt av andra. De som kommenterar behöver ej vara med i tävlingen, men bör namnge vems bidrag som kommenterats. Gäller alla! 

Vi lär oss att kommentera och att bli kommenterad till texter som för många är rena hastverken då tidsramen är kort och pressad. Men det gör det hela mer intressant och sätter lite press på skribenten att skapa en historia som inte bara ska vara läsbar utan också ska kommenteras av andra.

Vi gör det såklart för att det är kul och för att vi vill lära oss, och det bästa av allt så är det helt valfritt! 

I denna omgång tolkar vi citatet:

"När du beskyller och kritiserar andra, då undviker du en viss sanning om dig själv.

Deepak Chopra"

Bidragen ska vara inlämnade senast onsdagen den 12 april kl. 19.30 Lycka till!

Kommentarer Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...Arnljot Eggen har sagt: "Man måste skriva en hel del för att förstå vad man inte ska skriva."

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Rädd att flyga

"Alla som har hört den oåterkalleliga smällen när flygplansdörren stängs, och lite senare vrålet av…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |