Kommentarer Ny kommentar

Tävlingar

Mininovelltävling nr 75

2017-08-10 19:43 | Anmäl

Va? Åh, detta förfärliga ansvar...

2017-08-10 16:02 | Anmäl

Tidsfristen är ute och jag lottar fram näste att ta över stafettpinnen. Lotten föll på Martin. Varsågod o lycka till!

2017-08-08 10:14 | Anmäl

Lite trögt med bidrag så här kommer ett (Obs! dock utom tävlan)

(Eller hur svenska språket kan förföra oss mänskor)

Solen lyser på jorden och människorna. Den utstrålar värme och energi. Och så har vi nåt som kallas fotosyntesen dvs att de gröna växterna kombinerar solljuset med näring från marken och H2 0 och så sker det härliga saker ute i naturen. Som att körsbären växer till i trädgården och blir åtråvärda för djur och mänskor. Att de bästa körsbären hamnar i toppen av trädet beror helt enkelt att de först och lättast nås av soltrålarna. Inget skymmer sikten för dem. Det är ett torrt konstaterande och har inget med politisk strategi att göra. I ett något senare skede kommer även de lägre klasarna att mogna och bli fullgoda bär, oftast när de i toppen är förbrukade. Ur ett mänskligt perspektiv är de först mogna frukterna i trädets topp de mest svårfångade men också mest åtråvärda. Ur en fågels perspektiv blir det ju faktiskt tvärtom, frukterna i toppen nås enklast från luften.

Man pratar nuförtiden ofta om samhället ska skötas ”bottom up eller top down” och lägger då in en politisk aspekt i resonemanget. Men tänk om frågan är fel ställd! Toppen av körsbärsträdet, som tidigast nås av den energigivande solstrålningen, behövs för att kunna ha intim kontakt med trädets lägsta delar i form av rötter och näring i marken, som gör att hela trädet kan bära frukt. Solenergin lägger ingen som helst värdering i att den lättast når topparna och heller ingen värdering på att det är de radikala delarna i trädet självt, dvs rötterna, som är livsavgörande trädet och dess tillväxt. Nä – Att det finns ett sorts vertikalt stråk i tillvaron är inte kontroversiellt, det är ett naturvetenskapligt faktum.

Ska man ta sig an ett problem i t ex arbetet eller inom politiken så blir ett enkelt konstaterande : ”vi börjar med de lågt hängande frukterna för det är dessa som är möjliga att nå (inom rimlig tid och med rimlig arbetsinsats). Med andra ord kan även de lågt hängande frukterna bli attraktiva om man anlägger praktiska och effektivitetsmässiga skäl på frågan. De blir t o m attraktivare eftersom de nås enklare, dvs de är billigare i drift. Inte som rävens rönnbär som är sura därför att de sitter där högst upp.

Återstår att ta ställning till: Ska man alltså börja i toppen eller i botten om man vill njuta av frukten? Tänk om frågan är en språklig fälla som skapar onödig splittring? Är det nån av er som har problem med frågan varför pyramiden är smalast i toppen? Själv är jag naturvetare och litar på foto-syntesen så för mig är bilden alldeles klar, huruvida de bästa frukterna hänger i toppen eller botten. Det kvittrar ! sa bofinken….och tog ett sött körsbär bland grenarna som varken satt högt eller lågt!

2017-08-06 12:41 | Anmäl

Tack Göran! :)

2017-08-06 11:24 | Anmäl

Tack för fina bidrag!
Ännu fler infallsvinklar på ämnet finns väl!

2017-08-06 09:07 | Anmäl

Instämmer Meh!

2017-08-06 07:17 | Anmäl

Tack! :)

2017-08-05 22:17 | Anmäl

Härliga och tänkvärda berättelser. Gillade Bo Flodins extra mycket. Bra berättad historia vad vi ibland måste lära, allt tillhör inte alltid oss (Min tolkning)

2017-08-05 06:51 | Anmäl

Hon hade cyklat förbi äppelträdet fler gånger än vad hon kunde minnas. Trädet stod på en äng precis bredvid den lilla grusvägen. Hon fick cykla där själv för ingen biltrafik var tillåten och sedan var det bara några hundra meter från deras hus. Det var i september och trädet var fullt av fina röda äpplen, de sötaste och godaste hon smakat. Hon hade redan plockat de lågt hängande frukterna och pappa hade bakat en äppelpaj på några av de äpplen hon tagit hem. De hade ätit pajen med hemgjord vaniljsås och det var det godaste hon smakat.

De hade egna träd på tomten men de kunde inte mäta sig med dessa äpplen. Hon brukade tänka på trädet, undrade hur det växte just där. Kanske det hade bott människor här för länge sen, hus som försvunnit och så hade bara trädet blivit kvar? Eller kanske var det någon vandrare som gått här och ätit på ett äpple och kastat äppelskruttet här och så hade ett träd växt upp. Hon hade fantiserat mycket om det.

Den här dagen fick hon syn på något hon inte sett förut, ett jätteäpple som växte högt upp i grenverket. Det var det rödaste äpple hon sett i hela sitt liv. Hon visste direkt att det här var hennes äpple, men hur skulle hon komma åt det? De lägsta grenarna inne vid trädstammen satt alldeles för högt för henne. Hon behövde stegen de hade hemma i redskapsboden så hon begav sig hemåt igen. Problemet var bara hur hon skulle få med sig den tre meter långa stegen till äppelträdet. Hade stegen haft hjul skulle hon kunna bogsera den men var kunde hon hitta såna hjul? Hennes skateboard, där fanns fyra lättrullade hjul. Hon band fast den i ena änden av stegen med rep. Andra änden band hon fast i cykelns pakethållare. Hon hoppade upp på cykeln och testade, det fungerade utmärkt även på tomtens gräsmatta. Ekipaget rullade lätt och skulle fungera ännu bättre på den släta grusvägen.

På plats vid igen reste hon stegen mot trädets stam, det var tungt och svårt men till slut satt den där, säkert inkilad mellan några grenar. Väl uppe märkte hon att det var lätt att klättra. Hon älskade att klättra och var bra på det också. Hon tittade upp i grenverket och såg septembersolen titta in genom lövverket. Det gick inte att se det stora äpplet men hon visste ju att det fanns där så hon fortsatte att klättra. Efter 20 minuter hade hon fortfarande inte kommit upp i trädtoppen. Hon var högt upp och i en öppning i lövverket kunde hon se sitt hus långt där nere. Jack och bönstjälken, tänkte hon, det här är precis som i sagan, han hade klättrat och klättrat och till slut kommit upp ovan molnen. Hon var fast besluten att fortsätta, det här var hennes fantastiska äpple. Det var svårt att veta hur högt hon hade klättrat för tittade hon ner såg hon bara trädstammen och grenar, marken hade för länge sen försvunnit ur sikte. Tittade hon uppåt såg hon bara grenar. Borde inte trädstammen bli smalare, tänkte hon, men det gjorde den inte vad hon kunde se. Hon klättrade på men nu hade ett tvivel såtts i hennes hjärna, skulle hon verkligen kunna klättra ända upp i toppen? Det kändes som om trädet inte ville det. Hon satte sig på en gren och tog fram mobilen, ingen täckning. Klockan var två på eftermiddagen och hon hade klättrat i en och en halv timme. Hon var både hungrig och törstig och beslöt att klättra ner igen. Som alla vet som klättrat i träd någon gång går det fortare att klättra uppåt än ned. Vid halv fem var hon nere på marken igen, törstig, hungrig och helt slut.

Hon hade cyklat hem igen och lämnat stegen kvar, den kunde hon hämta nästa dag. Efter hundra meter hade hon stannat upp och tittat på äppelträdet. Och där var det, allra högst upp, ett gigantiskt äpple, det rödaste hon sett i hela sitt liv. Men nu visste hon, det här äpplet kunde ingen få, det tillhörde trädet.

2017-08-04 08:26 | Anmäl

Här är mitt lilla bidrag. (Sitter på Crimetime och lyssnar på en föreläsning om kriminologi =)

Karriären är var allt för mig.
Mina armbågar var vassa. Det hade utfört ett utmärkt jobb för att bidra till att ta mig till toppen.

På min väg upp lämnade jag efter mig många lik, inte några döda som kriminalare skulle behöva ta reda på utan de som överlevde mina tidigare nämnda tillhyggen. Det kostar att vara på toppen som det burkar heta, men gärna då att någon annan får betala priset. Personer som man kan nyttja för att ta sig högre upp. Människor som kanske tidigare kallade mig vän men som nu inte längre hör av sig.

På toppen blåser det. Många önskar ta min plats. Så man måste göra sig hård för att få sitta kvar.
Bara den starke överlever. Något man lärde sig tidigt på skolgårdens lekar, typ ” Herre på täppan”

På toppen ser man längre och så att säga ” vidgar sina vyer”. Från denna höjd såg jag mer. Fler områden att erövra. Från min topp såg jag fler höjder som var högre än min. När jag bytte arbetsgivare, kan man ju inte byta ner sig. Måste ju uppåt. Högre lön och mer ansvar och makt.

Så jag klättrade alltså högre och högre. Lämnade ännu fler lik efter min väg.
Men ju högre upp man kommer så de längre blir fallet. Och jag föll och fallet blev stort. För att illustrera skulle jag kunna säga att jag skulle kunnat köpa Gotland, men nu gick jag och letade i sopor och blev överlycklig över en tomflaska som inkasserade en krona.

Men det kostar att ligga på toppen. Så jag började bygga upp mitt kapital på nytt. Jag bevakade de bästa soptunnorna som om jag ägde dem. Många som fick hårda slag ifall de gav sig på att vittja mina tunnor. Jag hade börjat klättra på nytt.

2017-08-04 06:55 | Anmäl

Mitt lilla bidrag:

Förfallet stiger från botten likt stinkande dunster. Eller sipprar det ner från toppen likt ett klibbigt gift? Börjar trädet ruttna i rötterna eller kronan? Fåfängliga frågor. De är felriktade. Det rör sig inte om vertikala riktningar, utan från insidan till utsidan. När degeneringen manifesterar sig på ytan, vare sig däruppe eller därnere, är det redan försent. Då sjukdomen med säkerhet kan diagnosticeras så har dödligheten dragit farligt nära. Skandalen är inte det ondas stund av handling, det är ondskans officiella begravning. Ingen plats i hierarkin är skyddad mot korruption och ingen individ är helt tillförlitlig mot påtryckningar. Den finaste eller sämsta frukten är alltid en slumpens skörd. Så grym är nämligen tillvaron, ondska och godhet eller dygd och last är inte så mycket en fråga medvetna val och positiva anlag som produkter av omständigheter som är bortom varje individs kontroll. Eller för att tillgripa ett yttrande som tillskrivits Frederik den store: Desto äldre man blir, desto mer övertygad blir man om att hans majestät Slumpen sköter tre fjärdedelar av ruljangsen i detta universum.

2017-08-03 10:42 | Anmäl

Tävlingar
Mininovelltävling

En tråd skapas i forumet som döps till: Mininovelltävling.

Ett citat, vilket som helst, väljs som inspirationskälla.
Bidragen läggs i den här tråden.

Novellen/novellerna ska innehålla mellan 100 och max 1000 ord (Inte tecken utan ord).

Skrivtiden är en vecka. Därefter lottar arrangören fram vem som vinner och får arrangera nästa omgång.

Vinnaren presenteras i tråden och får sedan ÄRAN att arrangera nästa omgång i en ny tråd som kallas "Mininovelltävling nr x"
(Kopiera gärna reglerna.)

Fliten skall belönas och ger med det en lott per novell, med det självklara kravet att novellerna måste vara olika.

Det inspirerande citatet får tolkas hursomhelst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.

Bidragen får kommenteras fritt av andra. De som kommenterar behöver ej vara med i tävlingen, men bör namnge vems bidrag som kommenterats. Gäller alla!

Vi lär oss att kommentera och att bli kommenterad till texter skrivna under kort och pressad tidsram. Det gör det hela mer intressant och sätter press på skribenten att skapa en historia som inte bara ska vara läsbar utan också ska kommenteras av andra.

Vi gör det såklart för att det är kul och för att vi vill lära oss, och det bästa av allt är att det är helt valfritt!

Som vanligt tolkar vi citatet helt fritt:

"Bästa frukterna hänger i toppen."
Bidragen ska vara inlämnade senast torsdag 10 augusti kl. 18.00
Lycka till!

Kommentarer Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...Robert Storm Petersen har sagt: "Jag har ofta tänkt att jag vill skriva en bok - nu tänker jag på det igen."

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

NOVELLVINNARE - Den amerikanska kvinnan

"Om krypande skräck hela vägen in i det egna sovrummet."

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |