Kommentarer Ny kommentar

Tävlingar

Mininovelltävling nr 82

2017-10-05 13:41 | Anmäl

Åh, vilket ansvar!

2017-10-05 05:37 | Anmäl

Martin Glännhag, grattis! Du får äran att arrangera nästa mininovelltävling.

Tack för alla bidrag!

2017-10-04 10:41 | Anmäl

Härliga inlägg, med eller utom tävlan. Det är fortfarande nåt i stil med 5 timmar kvar att filosofera kring veckans svamptema.

2017-10-04 09:40 | Anmäl

Ja - inte kan man påstå att bidragen här dyker upp som svampar ur jorden. Snarare tvärtom. Hur nu det skulle se ut förresten? Merparten av texterna dessutom utom tävlan.

Vad är man rädd för? Att ta priset? Att som vinnare få bli en stolt person á la skivlingen på fjället som högt däruppe slipper gnabbet med trattarna. Som i sin tur borde vårda umgänget med de soppor och soppar under granar och tallar som nu finns i överflöd, alldenstund dessa inte räcker att kokas med den berömda spiken hur smakfullt det än låter sig göra. Det är alltför risk-fyllt i dessa dagar och marker för att man ska kunna känna sig taggad för sånt. Spiken, som till råga på allt deltar utom tävlan, hamnar istället i den beryktade kistan och sen är det inte så mycket mer att säga om ämnet den dagen och den sorgen.

P.S. Det hade varit mycket bättre om soppan med sina ingredienser hamnat i kistan. Då hade åtminstone nån kunnat känna sig mätt och kanske belåten.

2017-10-03 21:15 | Anmäl

En fantasilös tolkning ihopslängd i all hast:

Det är ett mycket bra år för svampar. Vissa hävdar att det aldrig funnits ett så bra år förut. Somliga hoppades att det aldrig skulle komma. Till skillnad från vad man skulle kunna tro är det inte fuktigt i markerna. Och ändå behöver man inte gå och leta efter svamparna under nedhängande grangrenar eller i gamla traktorspår. Svamparna är stora och granna, om också blomstrande upp endast för stunden. De störtar upp vita som kalkdamm eller brunsvarta som åkerjord eller giftgröna som ostmögel. Jag kan se dem tydligt från bunkers tittgluggar. Ja, det är ett bra år för svampar. Och för inget annat. Vi får se om det blir fler år.

2017-10-03 15:33 | Anmäl

Bidrag utom tävlan

I september var krukväxterna angripna, bruna fläckar och avbrutna kvistar. Skador som inte kunnat ha orsakats av solen.
Veckan efter upptäckte jagnästan identiska skador på den färska broccoli jag köpt två dagar tidigare.
Följande vecka noterade jag att de persikor jag inhandlat omogna för att undvika de ruttna klämfläckar som uppstår då man kollar hur mogna de är.
Persikorna hade jag tänkt låta ligga en vecka för att låta mogna i lugn och ro, då brukar de bli perfekta. Frukten var inköpt på onsdag... på fredag hade samtliga, stenhårda persikor svartbruna fläckar i en 10-örings storlek.
(Detta hände veckan efter att jag hittat en påse svamp med tvivelaktigt innehåll i frysen och som jag därefter gav i present till den granne jag trodde lagt dit den.)
De angripna persikorna sparade jag tills på lördag. Då hade fläckarna bubblande spridit ut sig som vattenkoppor över frukterna.
På rutten frukt kommer det säkert som amen i kyrkan fruktflugor, men på mina persikor fanns det inte en fluga.
Jag konstaterar att man försöker förgifta mig.

Jag håller god min och bjuder in två av damerna i pensionärsligan på ärtsoppa. Den äldsta, nittiotvååriga damen hade med sig en påse äpplen.
"Att koka mos på, jag har fått dom av dottern", sa hon.
Jag tackade och ställde undan påsen.

Då damerna gått hem kollade jag innehållet och upptäckte svartbruna fläckar. Fläckarna verkade bekanta så jag beslöt mig för att inte behålla dom utan skrev ett kort till henne som kom tomhänt attjag inte gillar äppelmos, men inget ville säga eftersom Rut var så gullig och hade tagit med sig frukt, men jag vet att du gillar det så väl bekomme.
Jag la kortet i påsen och smög ut och hängde påsen på hennes ytterdörr.

Den sista veckan har jag mest hållit mig inomhus.
Igår hade mormorgrannen bakat bullar och bjudit in de närmaste grannarna på kaffe. Jag kände på mig att detvar riggat så man skulle få tillfälle att titta in hos mig för att hitta på något nytt jävelskap.
Alltså skriver jag en postitlapp Akta dig Sofia och hänger upp på tvättstället där man tidigare försökt ordna stopp i avloppet.
De tre damerna och jag hade precis börjat tugga i oss bullarna då telefonen ringde och exakt som jag förväntat mig var det barnbarnet som bor max 50 meter därifrån. Hon skulle förstås kolla om kusten var klar.
Den här gången har det inte hänt något som jag kunnat upptäcka, men kanske hon såg postitlappen och blev rädd.
Mina Coen flakes smakar fotogen, måste ha fått en dusch av ett ellerannat.
Jag skakar på huvudet och undrar hur fan man kan ägna sig åt så totaltmeningslösaaktiviteter!

Mistluren

2017-10-03 14:10

2017-10-01 06:32 | Anmäl

Hahaha, ett underbart bidrag (om än utan tävlan) Skrivarkatten!

2017-09-30 12:50 | Anmäl

Ett bidrag utom tävlan:


Billy Joe var verkligen ingen fena på svampar. Ju mindre han såg av dem på sin middagstallrik, desto bättre ansåg han. Och där han stod i fönstret - trettioandra våningen, sextiofjärde avenyn – och blickade ut över staden, konstaterade han än en gång: Svampar var ett djävulens påfund.

Det här exemplaret, som snabbt växte upp framför honom, utgjorde definitivt inget undantag. Tvärt om. Dess skrapa ljus utplånade skickligt stadens alla konturer, fick dem att vitna och dess byggnader att skälva som i skräck. Och trots att svampen (som i detta nu växte sig högt upp över molnen och mot den himmel som han verkligen hoppades var redo att välkomna honom) ännu inte hade något namn, så visst han. Det här var den giftigaste av dem alla. Den absolut dödligaste.

Han höll upp händerna som ett skydd framför ansiktet. Såg benen, ådorna, ja allt som huden borde dölja, och han tänkte, att det var som att studera en röntgenplåt under framkallning.
Och han knep ihop ögonen.
Ville inte se. Men ljuset trängde igenom allt.
Allt.

Sakta sjönk han ihop på golvet. Den där förbannade raketmannen hade gjort det till sist.

Han hade faktiskt gjort det.

2017-09-30 07:28 | Anmäl

Jag kommer förmodligen att gå till historien som "han som dödade mininovelltävlingen på Kapitel 1". :)

Vad jag själv skulle ha skrivit om på veckans tema? Svampmoln kanske. Svampskog. Svampförgiftning.

2017-09-27 07:51 | Anmäl

En tråd skapas i forumet som döps till: Mininovelltävling.

Ett citat, en fras eller ett enda nyckelord väljs som inspirationskälla.
Bidragen läggs i den här tråden.

Novellen/novellerna ska innehålla mellan 100 och max 1000 ord (Inte tecken utan ord).

Skrivtiden är en vecka. Därefter lottar arrangören fram vem som vinner och får arrangera nästa omgång.

Vinnaren presenteras i tråden och får sedan ÄRAN att arrangera nästa omgång i en ny tråd som kallas "Mininovelltävling nr x"
(Kopiera gärna reglerna.)

Fliten skall belönas och ger med det en lott per novell, med det självklara kravet att novellerna måste vara olika.

Inspirationskällan får tolkas hursomhelst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.

Bidragen får kommenteras fritt av andra. De som kommenterar behöver ej vara med i tävlingen, men bör namnge vems bidrag som kommenterats. Gäller alla!

Vi lär oss att kommentera och att bli kommenterad till texter skrivna under kort och pressad tidsram. Det gör det hela mer intressant och sätter press
på skribenten att skapa en historia som inte bara ska vara läsbar utan också ska kommenteras av andra.

Vi gör det såklart för att det är kul och för att vi vill lära oss och det bästa av allt är att det är helt valfritt!

Veckans tema:
”Svamp”

Bidragen ska vara inlämnade senast 2017-10-04, 18:00

Lycka till!

Kommentarer Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

64 år till New York

"En hyllning till en stad jag älskar. Skrivet den 11/9 2010."

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |