Kommentarer Ny kommentar

Tävlingar

Mininovelltävling 88

2017-11-18 15:07 | Anmäl

Bidrag nummer tre finns nu att ta del av
- i vinterns grepp. Tack Göran :)

Plats finns för fler ...

2017-11-18 09:18 | Anmäl

Ett skapande ljud kom från någon av uppfarterna längst gatan.

Troligen Johansson som jobbade med den första snön som kommit kvällen innan.
Något han gjorde även de dagar då det inte fanns någon nysnö att skotta.
Verkade vara ett sätt att komma ut och bort från tystnaden som hans fru lämnat
efter sig sedan hon dött i cancer.

Oskar rös där han gick i slasket.
“Äntligen” tänkte han högt. Hans hund stannat för att göra
nummer två. Skönt, då kunde han vända och gå hem och in till värmen.

Nu var det verkligen myggfritt som hans kusin alltid brukade säga hela vintern.
En vinter som blivit sämre med åren. Oskar minns hur han fick vada genom drivor
av snö redan i oktober, men det var länge sedan. Det hade den globala uppvärmningen
sett till.

Förra året kom det ingen snö alls. Men nu hade vintern kommit, som man fruktade i en
viss populär tv-serie. Hans barnbarn hade tjata så på att han skulle se den och redan
efter första avsnittet hade han varit fast.

Med vintern kom kylan. Och denna skulle enligt väderleksrapporten ta igen från tidigare år då denna skulle bli kall. Verkligen kall. Så pass att man gått ut med varningar.

Oskar tänkte mest på elräkningen och suckade medan han stoppade bajspåsen i soptunnan.
Snart kom de in i december och hysterin kring julen som började tidigare och tidigare. De börjar väl nästa år att julskylta vid midsommar.

Oskar kom fram till Johansson. Där låg skyffeln på uppfarten och inga spår av ägaren.
På denna gata hade man behållit distansen mellan grannarana men man kände till varandra så pass att man visste om ens egenheter. Och Johansson var ordningen själv. Skulle aldrig lämna framme någon av sina ägodelar så där.

Oskar brydde sig egentligen inte, det var mer nyfikenheten som drev honom att gå fram till Johanssons dörr och ringa på.

Igen öppnade så Oskar började går runt huset för att ta sig till baksidan. Där blev han stående och för förstod först inte vad han såg.

Johansson hängde slappt i luften.
En stor man i svarta slitna kläder höll Johanssons livlösa kropp som det varit en trasa.

Sakta vände sig mannen om och såg på Oskar med sina isblåa ögon.

Vintern hade kommit.

2017-11-17 16:37 | Anmäl

Tack Anita och Bo för trevlig underhållning!

I morgon ska tåget förhoppningsvis ta mig till Skriv2017 i Gbg. Någon mer som ska dit?
Ha de fint /G

2017-11-16 20:39 | Anmäl

Andra underbara bidrag på sin plats. Tack Anita :)

Gott om tid kvar för fler.

2017-11-16 10:37 | Anmäl

Hahaha, skön vardagsrealism. Bra story!

"Ser att min huvudperson fått samma förnamn som föregående. Nåja, sånt händer."

2017-11-16 10:30 | Anmäl

Tackar och bockar! :)

"Kan bara instämma med Bo, att Bo levererat ett ypperligt 1:a bidrag.

Tid och plats finns för fler ..."

2017-11-16 00:07 | Anmäl

Ser att min huvudperson fått samma förnamn som föregående. Nåja, sånt händer. Här är mitt bidrag, som jag kallat "Alltid i november."

November. Dags för den årliga invasionen av släktingar hemifrån. Lena suckade. Visst förstod hon varför de kom i november, när det var som mest grått och trist i Sverige, och visst var det roligt att de kom och hälsade på, men måste alla komma samtidigt? Varför kunde de inte komma lite då och då, några i taget, så att hon kunde glädja sig åt deras besök under hela året? Men nej, det passade aldrig. Det var bara november som passade.

I december hade alla för mycket att göra. Julkort måste köpas och skrivas, och det skulle bakas och städas och pyntas till helgens alla fester. Så blev det advent, med adventskaffe och vita ljus i stakar, och Lucia, med kaffe och lussekatter och pepparkakor. Syskonbarnen var alla med i Luciatågen, det var sångövningar i skolan och vita klänningar och luciakronor som måste införskaffas. Och sedan blev det jul och nyår, vem ville vara borta från Sverige över en jul? Då var det alldeles för roligt där hemma, med firmafester och hembygdsfester och tillställningar hemma hos släkt, vänner och bekanta. I hennes egen släkt, som alla bodde nära varandra, gick de hem till varandra under helgens alla dagar, både till jul och nyår.

I januari måste man städa och plocka undan juldekorationerna och bjuda tillbaka och skriva tackkort och helt enkelt bara vila upp sig så man var i form till vinterloven i februari, när alla skulle på skidsemester. Mars var möjligen en månad man kunde tänka sig att åka bort om inte våren kom tidigt med porlande bäckar och tussilagon i dikesrenarna. I april var våren definitivt på intåg med semlor och påskliljor och små roliga påskkäringar på väg till Blåkulla. Inte åkte man bort över en påsk, och helst inte över första maj och pingst heller. Då var ju sommaren på väg, den bästa tiden på hela året. Blomstrande sommarängar att springa barfota över, midsommar med majstång och sill och potatis och jordgubbar. Juli och augusti, lugna dagar i hängmattan på sommartorpet, segelbåtsturer på viken, kräftor. Vem ville åka utomlands under den underbara svenska sommaren? September kunde också vara varm och vacker med fallande gula och roströda löv. Oktober, ja, det kunde vara fint i oktober också, men annars var väl mars och oktober de månader man möjligen kunde tänka sig att åka bort. Sedan kom november med regn, rusk och mörka dagar, definitivt den bästa tiden att åka ifrån kalla Norden. Tänk vad bra att då ha en släkting som bodde på varmare grader så man slapp ta in på hotell! Det blev både billigt och bra.

Lena reste sig. Hon hade inte tid att bara sitta, det var dags att börja möblera om i hela huset. Barnen måste som vanligt ligga i sovsäckar i hennes och Ahmeds sovrum, så att föräldrarna kunde ta över deras sovrum. Lekrummet måste tömmas på leksaker så att hon kunde sätta in två fältsängar, och i vardagsrummet rymde liggsoffan två personer. Men var skulle hon lägga alla andra som bestämt sig för att följa med ner till solen och värmen det här året? Säga åt dem att ta med tält och sovsäckar så de kunde tälta på gräsmattan? Nej, det gick naturligtvis inte för sig, hon måste hitta på en annan lösning.

Hon plockade bort alla leksaker från golven i lekrummet och barnens sovrum, och slängde in dem i sitt eget sovrum. Fram med fältsängarna, bädda med rena lakan. Lyckligtvis var det så pass varmt att hennes gäster inte behövde ha varma filtar och täcken. När hon var klar gick hon ut i trädgården och såg sig om. Den var i fint skick, bougainvillan hängde i blommande klasar över staketet. hon rättade till trädgårdsmöblerna, och plockade fram kuddarna och parasollet från förrådet eftersom det var där hennes gäster skulle tillbringa sin mesta tid. Där brukade de sitta hela dagarna med bleka ansikten vända mot den brännande solen, utom när hon skjutsade dem till bazaren för att handla souvenirer. Själv satt hon aldrig ute i solen, så varken kuddar eller parasoll behövdes i vanliga fall.

Det sista att tänka på var det största problemet -- maten. Hon visste att de alla skulle ta med sig sill och hårt bröd och kaviar, men det skulle gå åt redan första veckan. Ibland önskade hon att något skulle finnas kvar så hon själv kunde njuta av svensk mat under den kommande julen, men att något skulle sparas åt henne var det ingen som tänkte på. När så den mat de haft med sig var slut fick de hålla till godo med vad hon själv lagade med inhemska råvaror, något som inte alltid var lika populärt.

I slutet av november reste så alla hem igen, och hon kunde ställa allt i ordning och börja förbereda för sin egen jul, som tyvärr inte alls var lika rolig som barndomens jular i Sverige. Hon gjorde så gott hon kunde, ställde in ett litet palmträd med glitter i och bjöd hem Ahmeds föräldrar och syskon på julaftonsmiddag -- utan sill och hårt bröd. Och naturligtvis utan skinka.

2017-11-15 17:36 | Anmäl

Kan bara instämma med Bo, att Bo levererat ett ypperligt 1:a bidrag.

Tid och plats finns för fler ...

2017-11-14 15:32 | Anmäl

Hahaha, tack Bosse! Fick både en ledig stund, en idé och lite flyt.

2017-11-14 14:33 | Anmäl

Bra Bo - du är en mer än värdig representant för alla Bossar,

2017-11-14 12:19 | Anmäl

”Poor twisted child
So ugly, so ugly
Poor twisted child
Oh hug me, oh hug me”

Morrisseys röst ljöd ur den lilla Blåtandshögtalaren i köket i 70-talsstil. Lena satt på en pinnstol vid köksbordet och rökte. Det var ett bord hon fått av sin mamma för länge sen. Den slitstarka ytan med Sigvard Bernadottes Virrvarrmönster var hemma tänkte hon. En trygg grå existens, precis som hon själv. Hon tog en klunk vin ur dricksglaset som stod framför henne. Den här boxen skulle smaka mycket bättre än den hon brukade köpa, det hade Marie på Systembolaget sagt. Hon och Marie hade gått i samma klass på lågstadiet och bodde också kvar i staden. Marie hade aldrig lyssnat på Morrissey, hon lyssnade på stadens eget band, Wizex, och hade alltid gjort det. The soundtrack of her life, tänkte Lena. Hjärta och smärta på dansgolvet. Precis som många 40-åringar i dag kände hon sig inte som den medelårs kvinna hon faktiskt var i nån mening. Marie däremot, hade redan som 20-åring blivit tant. Levt ett, i Lenas ögon, innehållslöst liv med ett arbete hon hatade, en man hon inte älskade och tre problembarn. Det senare visste Lena, i en stad med blott sjutusen själar är det svårt att ha hemligheter.

”A hostage to kindness
And the wheels underneath her
A hostage to kindness
And the wheels underneath her”

Hon tände en cigarett till och blåste ut en nästan perfekt rökring som rullade iväg mot taklampan. Det var inte mening att hon skulle sitta här nu, de skulle ha gått ut i kväll. Annika hade bestämt att de skulle dela på en taxi till Balders Hage, den hemska festladan i det Långtbortistan som kallades Häradsbäck. En gigantisk plåtlåda mitt ute i ingenstans där det söps och festades som vore det 1999. Folk kom dit från när och fjärran med skyhöga förväntningar på vad kvällen skulle ha i sitt sköte just för dem. Lena hade varit där en gång. Vidrigt ställe, vidriga människor. Hon hatade det. Inte mindre än tre snubbar hade tafsat på henne och hon hade lappat till dem alla. Den sista tafsaren hade hon slagit till med en flaska, sen blev hon utslängd. Så hon hade stannat hemma den här gången. Det är jag, Morrissey och en låda Mad House, tänkte hon.

”One November
Spawned a monster
In the shape of this child”

Jag är monstret, det är jag som inte passar in. Vad gör jag här i Osby? Jag borde ha flyttat för länge sedan. Till Manchester, Amsterdam eller Berlin. Hon hade ältat dessa tankar i snart 20 år, ofta i bilen på väg till arbetet i Älmhult. Projektledare på Ikea, vad är det för liv? Hon gick till kylskåpet för att fylla på mer vin. Telefonens skärm sken upp, det var ett videoklipp från Annika. Hon och Linnea på ett av Balders dansgolv med varsin färgglad drink.
”Kom hit, ta en taxi! Det är öppet tre timmar till.”
”Vi saknar dig gullet!”
”Jaaa, kom nu. Det är så jävla tråkiga, människor här. Var är vår partytjej?!”

Lena hade inte en tanke på att åka dit, aldrig någonsin. Hade faktiskt inga som helst problem med att vara ensam, faktum var att hon älskade det. Snart var det jul och då kunde hon njuta ännu mer av sin ensamhet. Hon hade inga nära släktingar i livet och ingen partner, det var så här hon ville leva sitt liv. Men kanske inte just här. Och ett liv med mer innehåll, inte bara arbete. I januari, tänkte hon, i januari ska jag ändra på allt.

”That November
Is a time
Which I must
Put out of my mind”

2017-11-14 05:25 | Anmäl

Låt oss inspireras av månaden som triggar alla sinnen och då allt kan hända:

- November

Skriv och ha kul, lycka till!

Bidragen ska vara inlämnade senast tisdag 21/11-17 Kl.20:00

---
En tråd skapas i forumet som döps till: Mininovelltävling.

Ett citat, en fras eller ett enda nyckelord väljs som inspirationskälla.
Bidragen läggs i den här tråden.

Novellen/novellerna ska innehålla mellan 100 och max 1000 ord (Inte tecken utan ord).

Skrivtiden är en vecka. Därefter lottar arrangören fram vem som vinner och får arrangera nästa omgång. 

Vinnaren presenteras i tråden och får sedan ÄRAN att arrangera nästa omgång i en ny tråd som kallas "Mininovelltävling nr x"
(Kopiera gärna reglerna.)

Fliten skall belönas och ger med det en lott per novell, med det självklara kravet att novellerna måste vara olika.

Inspirationskällan får tolkas hursomhelst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.

Bidragen får kommenteras fritt av andra. De som kommenterar behöver ej vara med i tävlingen, men bör namnge vems bidrag som kommenterats. Gäller alla!

Vi lär oss att kommentera och att bli kommenterad till texter skrivna under kort och pressad tidsram. Det gör det hela mer intressant och sätter press
på skribenten att skapa en historia som inte bara ska vara läsbar utan också ska kommenteras av andra.

Vi gör det såklart för att det är kul och för att vi vill lära oss och det bästa av allt är att det är helt valfritt!

Kommentarer Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...Astrid Lindgren har sagt: "Jag vill inte skriva för vuxna. Jag vill skriva för en läskrets som kan skapa mirakel. Endast barn skapar mirakel när de läser."

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Hämnden

"I fjorton år levde han ensam i skogen för att förbereda sig för hämnden. "

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |