Kommentarer Ny kommentar

Tävlingar

Mininovelltävling nr 89

2017-12-10 04:01 | Anmäl

Tiden är ute. Av veckans tre tävlande gick lotten till Bo Flodin.

2017-12-09 19:12 | Anmäl

Tack! Blev sugen att testa en lite komisk ton, inspirerad av Arto Paasilinna, Erlend Loe m.fl.

2017-12-09 01:24 | Anmäl

Jätterolig, jag skrattade högt när jag läste om den jävla gurkan.

2017-12-08 20:09 | Anmäl

En gurka, en jävla gurka hade David fått fram, på två dagar. För att vara en av världens mest framstående forskare på artificiellt kött var detta ett svårt nederlag. Därför skulle ingen få veta något om försöket. Öppenhet var inget David var intresserad av. De kunde ta sin förbannade transparens och köra upp där solen inte skiner. Hans kritiker menade att delar av hans forskning kunde revolutionera livsmedelsframställningen i hela världen. Välsmakande och genetiskt perfekta grödor kunde framställas snabbt och framförallt billigt. Tidigt i arbetet hade data läckt ut, forskningsassistenten som enligt David gjort sig skyldig till detta fick omedelbart sparken. Assistenten hade hävdat att det här var statligt finansierad forskning och att allmänheten hade rätt att få veta allt. Men detta försvarstal hjälpte inte, assistenten hade satt sin sista potatis inom all forskning. För en man som ägnat hela sin gärning åt köttets lustar var detta högförräderi.

Visst hade de tagit fram konstgjort kött i labbet, utsökt hade det varit. Enligt expertisen, d.v.s. matskribenterna, bättre än vad någon smakat. ”Det här måste vara wagy? från en Kobe-ko som fötts upp på de finaste champagnerna”, menade Svenskans högt ansedda skribent. Problemet med denna utsökta bit filé, som serverats i form av chateaubriand, hade kostat en halv miljon. Och då var bara de vätskor och celler som använts i Davids kött-3D-skrivare räknade. Det var den här skrivaren som var det nya. Visst hade man tidigare odlat kött så det stod härliga till i petriskålar och värmeskåp men konsistensen blev inte den rätta. David menade att det kunde duga till hund- och kattmat.

Men efter det senaste bakslaget, med gurkan, var David orolig för att ledningen kanske skulle dra öronen åt sig och ännu värre, i samma veva dra igen pengapåsen. Det pratades en hel del skit om hans forskning på universitetet. Elaka tungor menade att han fått sina fortsatta anslag enbart baserat på matrecensionerna. En kock i forskarkläder sade de. Men David tänkte inte ge upp tjugo års forskning så lätt, all data om gurkan skulle förstöras och nya experiment skulle göras. Han hade många nya idéer och ett ess i rockärmen, en hemlig finansiär från USA. Det var slut med biffar som blev gurkor nu. Han skulle aldrig ge upp.

2017-12-07 15:10 | Anmäl

Toppen! Två bra bidrag men tid för flera innan jag gissar att julruschen sätter stopp för skrivandet.

2017-12-07 08:41 | Anmäl

*******************************
Mininovelltävling nr 90
*******************************

Samuel hade bestämt sig att försöka en gång till. Skam den som ger sig.

Eller som han hört någon av lärarna säga ”tredje gången gillt”.

Den här gången skulle bli just den tredje i ordningen och skulle alltså lyckas. Samuel hade två tidigare misslyckade försök bakom sig. Eller egentligen många fler. De hade följt honom hela hans korta liv men då gällt andra saker.

Den första gången planerade han att något skulle drabba honom och det hårt men tåget kom aldrig. Var väl försenat som vanligt så Samuel hade gått hem.

Andra gången tänkte att han själv skulle agera men högt uppe på klippan hade han upptäckt hur höjdrädd han var.

Nu en månad senare så skulle ett redskap hjälpa honom att lyckas. Så nu skulle mobbarna i skolan få söka sig ett nytt offer. Så här skulle han sätta stopp för deras agerande. Samuels pappa var jägare och en kväll såg han vart pappa gömde nyckeln till vapenskåpet. Nu kom tillfället då
föräldrarna var ute och handlade julbelysning. ”Varde ljus” som pappa glatt hade ropat innan han stängt ytterdörren.
Men föräldrarna skulle säkert också handla julklappar.

Nu stod han där ensam.Samuel hade sett hur man gjorde på film, hittat ammunitionen och laddat.
Nu lutade han geväret mot marken och stoppade pipan i munnen. Sträckte sig ner efter avtryckaren med en pinne för att nå.

Det skulle gå fort så han inte skulle ångra sig. Samuel blundade.
Tänkte på vad mamma skulle göra när hon fick se vad som hade hänt.

Skulle syrran få hans julklappar då? Eller var det en viktig fråga så här i livet eller i döden?
Tiden gick som i slow-motion samtidigt som han tryckte ner avtryckaren och hann tänka den hemska tanken om lillasystern var den som först skulle gå ner i källaren och hittar resterna av sin bror. Det skulle inte vara bra för henne.

Tyckte så mycket om Ellen. Hon hade ärvt pappas humör och var alltid så glad. Svetten rann nerför Samuels panna.
Hanen gav ifrån sitt klickande ljud.
Rekylen var liten men slog upp ett köttsår i gommen. Blod rann sakta ut ur munnen.
Samuel blev stående en stund och när ingenting mer hände satte han sig ner på en pall. Måste varit blind ammunition.

Förstod nu att han hade misslyckats även denna gång.
Eller var det verkligen ett misslyckande? Något ville kanske ha honom kvar i livet. Finnas till för någon annan. Om inte för sina mobbare så kanske för sin syster.

Samuel hade ”inte misslyckats utan bara upptäck tusen sätt som inte fungerar.”

2017-12-05 11:52 | Anmäl

Hahaha, vi får försöka komma ihåg att det är nummer 90 nu. Skön novell Martin!

2017-12-04 21:34 | Anmäl

Mitt lilla förvirrade bidrag (tävlings omgången borde nog få en egen tråd):

Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund…Det är inte mycket för att lysa upp flera kontinenter och miljarder människor. Om det bara är stearinljus kommer de inte räcka särskilt länge heller. Mänskligheten förtär enorma resurser, inte minst under vintermånaderna då det krävs extra klädesplagg, illumination och uppvärmning. Kommersen flödar fram med neonskyltar och glänsande presentpapper. Och så kulminerar det i orgier av mat och raketer vid jul och nyår. Nej tack, säger jag. Låt oss följa sångens rekommendation. Ställ undan ljusstakarna av kromat stål och den hjärtattacksframkallande julgransbelysningen. Sitt tillsammans med de närmaste i halvdunklet. Inget jäkt, inga pretentiösa representationsbehov, ingen onödig energiförbrukning. Ge din kropp en respit och spara på naturresurserna samtidigt. Det är god helganda.

2017-12-01 15:41 | Anmäl

Med alla juleljus som tänds överallt tänker jag på något Thomas Edison lär ha sagt innan glödlampan uppfanns: "Jag har inte misslyckats, jag har bara upptäckt tusen sätt som inte fungerar."

Detta optimistiska uttalande får bli veckans tema.

En tråd skapas i forumet som döps till mininovelltävling nr.....
Ett citat, en fras eller ett enda nyckelord väljs som inspirationskälla. Bidragen läggs i den här tråden.
Novellerna ska innehålla mellan 100 och max. 1000 ord (inte tecken utan ord).
Skrivtiden är en vecka. Därefter lottar arrangören fram vem som vinner och får arrangera nästa omgång.
Vinnaren presenteras i tråden och får sedan äran att arrangera nästa omgång i en ny tråd som kallas "Mininovelltävling nr. ...
Fliten belönas med en lott per novell, med det självklara kravet att novellerna måste vara olika.
Inspirationskällan får tolkas hur som helst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.
Bidragen får kommenteras fritt av andra. De som kommenterar behöver ej vara med i tävlingen, men bör namnge vems bidrag som kommenterats. Gäller alla!
Vi lär oss kommentera och att bli kommenterad till texter skrivna under kort och pressad tidsram. Det gör det hela mer intressant och sätter press på skribenten att skapa en historia som inte bara ska vara läsbar utan också ska kommenteras av andra.
Bidragen ska var inlämnade senast lördag den 9de december kl. 20.00.

2017-12-01 13:23 | Anmäl

Anita stod det på lappen jag drog.

Hej på er

Tiden har gått ut och jag får återigen tacka
för alla fina bidrag / berättelser.

Kap1 är ett bra forum att få ut alla historier som bor inom oss, de som vi känner till och de som vi inte visste om, som vaknar när vi ser veckans tema i våra minitävlingar =)

Lika frustrerad som vår medlem POA att vi inte hinner med att läsa varandras berättelser och komma med kreativ feedback.

Har nog problem att få skrapa ihop tid till mina egna manusprojekt. Men det som fortfarande lever här är just dessa små bidra. Önskar er lycka till med alla era ord och har nu en riktigt skön helg.

Och Anita, vi ser fram emot ett nytt tema.
Ha de fint /Göran

2017-11-26 09:29 | Anmäl

Tack Reko för din berättelse.
Vem har inte slagit in paket i tidningspapper.
I alla fall för att dölja formen, =) men finaste
kostymen tog Janne på sig!

2017-11-25 19:22 | Anmäl

Janne satte sig vid köksbordet just som truddelutten från lunchekot började ljuda från den lilla smutsgrå transistorradion som stod omgiven av tomburkarna på fönsterbrädan. Framför honom stod en liten kaffekopp på fat, lussebullen som han snart skulle hugga in på låg prydligt och däste på en assiett. Det var lussebullarna på Ica Bandhagen som uppmärksammat honom på att det var adventstider, och tanken på att det snart var jul hade gjort honom så full i fan att han gått raka vägen hem och plockat fram självaste finporslinet. ”Hallå där, Linnea från Hackefors!” grinade han belåtet. Mycket ägde han kanske inte i världen, men en finservis från Hackefors det hade han, komplett förutom en såskanna eller snipa eller vad fan det hette.

På radion talade de om de äldre blir allt ensammare, Janne tyckte att den allvarliga diskussion dämpade den förnäma stämningen något. Han såg ut genom fönstret. Mitt emot utkämpade en hopsjunken gestalt en drabbning med porten. En rullator var också inblandad, oklart på vilken sida. Porten utgick som vinnare flera gånger på rad men gubben var en envis för att vara en hög av skinn och ben. Den stackars ytterdörren tvingades till slut ge upp alla de fysikaliska lagar som ytterdörrar följer för att jäklas med människorna och släppte förbi både gubbe och rullator på ren nåder.

Janne suckade. Det verkade som om julens krafter inte skulle låta honom sitta förnäm och upphöjd ens över ett adventsfika. Han gick fram till fönstret för att ta en närmare titt. Gubben såg för bedrövlig ut. En ytterrock hade han dragit på sig, men på fötterna satt bara ett par innetofflor. Janne undrade om man skulle vara glad över att gubben var tillräckligt klar i huvudet för att hålla reda på sina innetofflor eller ledsen över att han inte hade reda för att ta på sig riktiga vinterskor. Det var visserligen några plusgrader, men ändå.

Han kom att tänka på senast han besökt gubben. Det var i somras. Gubben hade just fått sin rullator och klagade på trösklarna i lägenheten. Janne hade lovat hjälpa till. Han tänkte sig att det var en enkel sak att avlägsna trösklarna, men inte tänkt på att golven i femtiotalslägenheterna inte var lagda under trösklarna. När tröskeln var borta stöp gubben på hålen istället. Janne fick bege sig till Byggmax för att köpa lister och förbannade sig samtidigt över att han hjälpt till från första början. Sedan dess hade han hållit sig undan. Gubben fick ju hjälp från hemtjänsten.

Snart hade den gamle korsat gården, om en halvtimme kanske han hunnit ta sig bort till närbutiken. Janne kom på sig själv med att undra vad som kom först: den hasande gången eller användandet av innetofflor som har öppen häl? Till slut kom han att tänka på att kaffet höll på att kallna. Han återvände till Linnea från Hackefors, hon som var komplett förutom en såssnipa, och plötsligt kom han på det: han skulle ge gubben en speciell julklapp.

När Julafton väl kommit klädde sig Janne i finaste kosymen, tog varligt upp paketet av tidningspapper och gick över till gubben. När de satt mitt mitt emot varandra vid köksbordet harklade sig Janne, sträckte över paketet och sa:
”God jul, pappa. Hon heter Linnea från Hackefors. Hon var det finaste mamma ägde, och jag tänkte att du skulle få se henne en gång till”.

2017-11-25 09:05 | Anmäl

Tack för alla glada tillrop och tack för fina berättelser från Meh & Anita! Och en kul och lagom rå juldikt av Göran!

2017-11-24 10:19 | Anmäl

Meh & Anita tack även till er för underhållande bidrag.

Nu finns de för alla att läsa.

Visst fyller julen oss med olika känslor..
minnen, en del av olika slag.

Tänker först att julen var bättre förr, mer spännande ur ett barns ögon. Men tyvärr är det inte så för alla.

Önskar varje barn en fin jul med mycket kärlek och värme, utan fulla tomtar.

2017-11-23 23:38 | Anmäl

Instämmer med föregående skrivare. Fantastiska bidrag, allesammans, inkl. den lilla versen. Här är mitt: Barnatro.

Dan före dopparedan. Greta, den unga änkan i den lilla stugan invid vägskälet, försökte hålla borta tårarna medan hon slevade upp den tunna havregrynsgröten i tre skålar. Ingen mjölk eller sovel till, bara hårt bröd. Men lingon hade hon i alla fall plockat undeer hösten, och hon lade dit en klick på vardera tallriken. Själv skulle hon lägga sig hungrig i kväll igen.

Det skulle inte bli en rolig jul. Förra året, innan gruvolyckan som tog hennes man, hade det funnits tillräckligt med mat och julklappar, men i år hade hon inte råd till något. Inte nog med att maken och barnens far var borta, de hade knappt mat för dagen.

"I morgon kommer jultomten," förkunnade åttaårige Niklas medan han sörplade i sig gröten.
"Var inte larvig," sade fjortonåringen, Johan, och knuffade till brodern. "Jultomten finns inte."
"Det gör han visst det!" sa Niklas.
Tolvåriga Kajsa skrattade hånfullt. "Det är bara småglin som tror på jultomten."
Fyraåriga Stinas underläpp började darra.
"Det är ni som är dumma," skrek Niklas. "Han finns visst, han kommer med skidor åt mig i år, för det har pappa lovat."
"Pappa är ju borta, din dummer. Han kan väl inte ge dig några skidor.
"Nej, men jultomten kan."

Det knackade på dörren. Greta gick för att öppna. Utanför i farstun stod en gammal man och stampade av snön. Hans långa, gråa skägg var vitt av frost, och han huttrade trots gråa, varma vadmalsbyxor och en tjock, grön rock. På huvudet bar han en röd toppluva långt neddragen över ansiktet.

"Jag ber om ursäkt, frun," sade han förläget, "men min släde har kört i diket, och det är för mörkt ute nu för att jag ska få upp den. Får jag ställa in hästarna i stallet i natt?"

"Men kära nån då," sa Greta. "Naturligtvis får hästarna vara i stallet, vi har inga djur där nu. Johan och Niklas, gå och ställ in hästarna och ge dem vatten. Kom in farbror, och värm er vid spisen."

Den gamle tog tacksamt av sig kängorna, steg in i det varma köket och slog sig ner på britsen bredvid vedspisen. Han sneglade mot grötgrytan, men sa inget.

"Farbror kanske är hungrig," sa Greta. "Gröt är allt vi har att bjuda på, om det duger."

"Det duger utmärkt," sa farbrorn medan han tog emot en skål. Den tunna gröten såg påvert ut, men det var allt hon hade, förutom sirapslimpan i skafferiet som hon ville spara till julafton, när det skulle vankas risgrynsgröt. Så blev hon arg på sig själv. Vad var det för dumheter, snåla med maten när hon för en gångs skull hade en gäst? Hon tog snabbt fram limpan, skar den i tjocka skivor, och gav till både den gamle mannen och barnen.

Efter att han ätit satte sig mannen förnöjt tillbaka och plirade på barnen, som stumt stirrade på honom.

"Jaha, i morgon är det julafton. Vad ska ni hitta på för roligt då?" frågade han.

Johan fann sig först.
"I morgon ska Niklas och jag hugga en gran, och sen ska vi klä den med pappersgirlanger," sade han.

"Men inte förrän ni två har hjälpt farbror att få upp släden och spänna för hästarna igen," sade Greta.

"Tack, det vore snällt. Och vad önskar ni er i julklapp då?"

Greta skrattade förläget. "Jag är rädd för att det inte blir mycket i år."

"Jag skulle vilja ha en bössa, så jag kan jaga vilt till mat," sade Johan.

"Och jag en ny mössa och vantar och sjal, så jag inte fryser när jag går till herrgårn," sade Kajsa. "Men vi har nog inte råd att köpa garn i år," tillade hon.

"Jag vill ha en docka," pep lilla Stina.

"Pappa lovade att jultomten kommer med skidor i år," sa Niklas. "Fast helst skulle jag önska att pappa också kom hem."

En förlägen tystnad lägrade sig i köket, så reste Greta sig.

"Jag ska gå och bädda åt farbror i kammaren. Upp på loftet med er, flickor!"


Nästa morgon hade farbrorn gått innan Greta och flickorna kommit ner från loftet. Pojkarna, Niklas och Johan, sov i köket och hade hjälpt honom med hästarna och släden på morgonen. Efter att gubben hade kommit iväg begav de sin in i skogen och högg en liten gran, som de släpade hem och in i kammaren. Förmiddagen gick åt medan barnen fnissande hängde pappersgirlanger. Greta lyssnade småleende på deras smågnabb medan hon rörde om i risgrynsgröten. Det skulle inte bli mer ikväll. Sirapslimpan hade de ju ätit upp igår. Hon stannade upp när Niklas kom infarande i köket.

"Snart kommer jultomten!"

"Lilla vän," sade Greta och drog ner barnet på knät. "Jag önskar också han kunde komma, men Johan och Kajsa har rätt. Jultomtem kommer inte ikväll."

De andra barnen hade också kommit in i köket.
"Börja inte larva dig igen. Det finns ingen jultomte," sade Johan hårt.

"Det gör han visst! Han kommer med skidor åt mig!"

"Har du inte fattat att det bara var pappa som klädde ut sig förra julen? Och nu är pappa borta," sa Kajsa.

Det hördes en duns på farstubron, och Niklas sprang glädjestrålande ut i farstun och öppnade dörren. När han kom in igen sken ögonen.
"Tomten har kommit!"

De andra sprang ut. Mycket riktigt. Lutad mot dörren stod en kartong med skinka, två limpor, en korg röda äpplen, en påse nötter och en burk pepparkakshjärtan. Bredvid stod en säck med inslagna klappar, och mot husväggen lutade ett par barnskidor med stavar.

"Jag sa ju att tomten skulle komma," sa Niklas segervisst.

"Nu är du dum igen," sa Johan, och Kajsa nickade instämmande. "Om tomten var här, varför knackade han inte på?"

"Det måste vara kyrkoförsamlingen som gått ihop för att hjälpa oss," sa Greta fundersamt.

"Det är ni som är dumma," sa Niklas. "Han har inte tid förstås. Tomten har för mycket att göra på julafton, så han börjar tidigt. Det var ju därför han kom till oss i går."

2017-11-23 21:27 | Anmäl

Haha... Göran. Rolig berättelse med rim.
Instämmer också gällande Biidrag Bo -Som alltid lika underhållande :)


Nedan följer min lilla tolkning av ämnet :)

Julen - ett mönster; Snö, tomte, fyllesvin.

Far åker och köper tidning. Berusad tomte dyker upp en timma senare, mitt under kalle Anka.
Barnen skriker. Vet ej om av förtvivlan eller glädjen att slippa sitta med föräldrarna och titta på den traditionella tomteverkstan.
Tomten hasar säcken till en stol de förberett åt honom innan. Missar stolen, ramlar omkull med säcken på golvet. Barnen backar. Håller mamma hårt i kjolen.

– Ingen pappa hemma som kan hjälpa tomten.

Mor ser sur ut, inget barnen märker men tomten gör som nu lyckats ta sig upp på stolen. Paketen som hamnade utanför blir ett problem, tänker tomten. Försöker sträcka sig, men tre meter bort betyder, resa sig från stolen. Inget alternativ.

- Ny plan.

”Anton”, utbrister tomten.
– Anton den minsta i familjen vitnar i ansiktet.
”Kurt”, ändrar sig tomten.
– Kurt den äldsta av barnen visar fingret med tungan utsträckt.

Mamman räddar situationen, plockar med tillgjort leende upp paketen och lägger dem i säcken.

”Finns några snälla orädda barn här?”, skrockar tomten. Böjer sig framåt, stirrar på barnen.

– Pinsam tystnad uppstår.

”Men barn, vill ni inte ha en julklapp av tomten”, säger mamman.

– Pinsam tystnad övergår till gråt.

Tomten orkar inte mer, måsta ha sig en sup från fickpluntan han ber.

Mamman ser, fräser;
”Det räcker nu. Lämna säcken och gå, bara gå.”

Tomten raglar iväg ut. Trillar på bron. River ner spadar, skidor och en pulka. Utbrister ramsor som inte handlar om julefrid.

Timmar senare kommer far hem i taxi. Barnen har gått och sova. Frun med. Endast katten och hunden är vaken. Far klär av sig naken. Går ned på knä. Klappar hunden, stryker katten.
”God jul kattskrälle”, sluddrar han och läger sig på golvet och kelar med hunden. Far inget minne av tomten har, men naken han ligger kvar.

Steg i trappan hörs. "Stackar sate", mors röst hörs.

- Julen har än en gång lämnat sår i hjärtat.

2017-11-23 13:18 | Anmäl

Ett bidrag från Bo, för oss att läsa. Som alltid lika underhållande. Tackar!

2017-11-23 13:15 | Anmäl

****************************************

Julinspirarad tagen dikt utom tävlan =)

****************************************

*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***
OBS: Barnförbjuden =)
*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

Släden den glänser i stjärnornas ljus
Tomten går in med klappar i ett hus

När han kommer tillbaka är renarna väck
Kvar står bara hans julklapps säck

Han ser sig förvirrat om efter djuren
Då ser han 2 skyltar som sitter på muren

På den ena står det Securitas vakt
På den andra de djur som står här går till slakt

Tomten tänker? otur som fán
Utav alla ställen, landa på Scan.

Men det är kanske inte, nån fara och färde
För dom jobbar väl inte här den 24:e

Det gör dom förstår han, när han hör skriken.
Tomten rusar in på fabriken

På ett band ser han renarna, å vilken pers
En efter en, blir de malda till färs

Maskinen är stor och han slänger vanten
Och med ett språng sig upp på kanten

Han tar tag om den sista renens svans, det är blodigt å halt, han har dålig balans

Han träffar maskinens roterande egg
Det sista som syns är han blendvita skägg

Gläns över sjö å strand tomten säljs som isterband.

2017-11-23 11:09 | Anmäl

”Jul, jul, strålande jul”, strömmade ut ur högtalaren. Johans frustration hade snart nått orimligt höga nivåer. Hur kunde det vara tillåtet att spela julmusik redan i november?! Han skulle sätta stopp för det här och han hade redan en plan för hur det skulle hanteras. När han var klar skulle ingen kunna spela en enda jullåt, inte nämna ordet pepparkaka eller lussebulle före Lucia. Det skulle han se till. I alla fall inte på Internet och det var ju trots allt där det mesta började – och slutade. I början hade alla trott att nätet var demokratins frälsning. Nu skulle alla få en röst. I dag visste vi bättre. Trollen, faktaförnekarna och politiker vars etiska kompass snurrade bortom all vett och sans hade gjort debattklimatet hopplöst. Nätet hade nu återerövrats av nördarna, de som gillade spetsknyppling, natur, elektronikpyssel och annat smalt. Kvar var bara den här julhetsen och det var här Johan kom in i bilden.

Han hade utvecklat ett avancerat virus, en trojan som omärkt kunde ta sig in i användarnas Iphones, Androidlurar, Windowsdatorer och Appleburkar. Väl där inne skulle allt som hade med julen att göra ändras till annan musik eller andra texter. Musiken hade Johan ändrat till ”Cotton eye Joe” med eurodancegruppen Rednex. Julmat ersattes med dito tacos och advent med midsommar. Människor skulle bli tokiga. Kanske helt tröttna på allt som hade med julen att göra? Den 23 november hade han börjat sprida sitt virus. För att locka folk i fällan hade ett erbjudande om gratisbiljetter till ”Alla kan äta julbord biljetter ” med Lotta Lundgren och Erik Haag?. Ingen av julentusiasterna kunde motstå det här erbjudandet och redan efter bara några dagar kunde han se att mer än två miljoner svenskar gått i honungsfällan.

Det blev ett ramaskri. Nätet formligen exploderade. Flera av de största nätleverantörerna kunde rapportera om fördubblad trafik. Så här mycket data hade de inte sett sen The Pirate Bay och Netflix var som störst. Eftersom ingen kunde publicera något som innehöll spår av jul rådde till en början total förvirring, tills någon kom på att man kunde kommunicera med memes, bilder innehållande text. Johan hade förutsett det här och hade snart en lösning med optiskt teckenigenkänning på plats. Men nu hade de flesta ändå insett vad det innebar. Det var tuffa dagar för julälskarna, ingen jul alls före Lucia.

Datasäkerhetsföretag hade kontaktats med de stora amerikanska visade inget intresse för att göra något åt situationen, det handlade trots allt bara om den relativt lilla och ointressanta marknaden som Sverige utgjorde. De stora medierna hade bråda dagar. Grävande journalister från i princip alla redaktioner släppte allt vad de hade för händerna. ”Grinchen har stulit julen”, kunde man läsa på Expressens hemsida. Johan skrattade förnöjt där han satt vid sin dator men till skillnad från Grinchen tänkte han ju faktiskt ge folk julen tillbaka. När det var dags.

Eftersom media bara kan hantera en stor nyhet i taget kom Öraefajökulls stora utbrott som Johans räddare. Vulkanen som hade sovit sen 1727 hade fått ett enormt utbrott som fick Eyjafjallajökulls utbrott 2010 att framstå som en oskyldig brand på en soptipp. All flygtrafik på norra halvklotet lamslogs. Grinchen glömdes snabbt bort. Vem oroar sig för julen när Thailandresan står på spel? Medias vulkanspecialer och hur det skulle påverka världsekonomin överskuggade all annan rapportering. Samtidigt fick Johan stöd från oväntat håll. Efter succén med ”fredagstacos-Jesus” hade Svenska kyrkans twitterkonto ännu en gång skapat en snackis som kom att trenda.

”Mosebok 2.0: Du skall inga andra jular hava jämte Julen.” För första gången i de tassemarker som svenska Internet är kunde konturerna av en sansad debatt skönjas. Det kanske inte var så dumt att vänta lite med julen? Allt kanske inte alls måste ske i går, så som professor Michael Dalén beskrivit det i ”Nextopia”? Det var faktiskt riktigt bra att vänta, så man hade något att se fram emot. Det var då Julmanifestet skapades. Fler än en halv miljon svenskar skrev på. Man lovade att inte ta ut julen i förskott, många menade dessutom att man skulle vänta med att klä granen dagen innan dopparedagen, så som man gjort förr. För första gången i Sveriges näthistoria hade man kommit till någon slags koncensus. Alla var nöjda, men nöjdast av dem alla var nog Johan där han satt under sin julstjärna och doftade på sin varma glögg.

2017-11-22 20:23 | Anmäl

Vi har den senaste tiden ibland frångått citat som utgångspunkt för vår inspiration. Tänkte att vi gör så även denn gång.

Denna gång är temat "Julen"

Skriv och ha det kul, lycka till!

Bidragen ska vara inlämnade senast 2017-11-30 20:00

---
En tråd skapas i forumet som döps till: Mininovelltävling.

Ett citat, en fras eller ett enda nyckelord väljs som inspirationskälla.
Bidragen läggs i den här tråden.

Novellen/novellerna ska innehålla mellan 100 och max 1000 ord (Inte tecken utan ord).

Skrivtiden är en vecka. Därefter lottar arrangören fram vem som vinner och får arrangera nästa omgång.

Vinnaren presenteras i tråden och får sedan ÄRAN att arrangera nästa omgång i en ny tråd som kallas "Mininovelltävling nr x"
(Kopiera gärna reglerna.)

Fliten skall belönas och ger med det en lott per novell, med det självklara kravet att novellerna måste vara olika.

Inspirationskällan får tolkas hursomhelst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.

Bidragen får kommenteras fritt av andra. De som kommenterar behöver ej vara med i tävlingen, men bör namnge vems bidrag som kommenterats. Gäller alla!

Vi lär oss att kommentera och att bli kommenterad till texter skrivna under kort och pressad tidsram. Det gör det hela mer intressant och sätter press
på skribenten att skapa en historia som inte bara ska vara läsbar utan också ska kommenteras av andra.

Vi gör det såklart för att det är kul och för att vi vill lära oss och det bästa av allt är att det är helt valfritt!

Kommentarer Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...Arnljot Eggen har sagt: "Man måste skriva en hel del för att förstå vad man inte ska skriva."

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

100 ord

"En samling texter som var och en består av exakt hundra ord. Somliga av texterna är nya, andra…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |