Kommentarer Ny kommentar

Allmänt

Feedback på intro

2018-01-02 17:45 | Anmäl

Du är duktig på att gestalta, det är jättebra.

Däremot får jag inget grepp om vad boken handlar om. Först trodde jag ett krig, sedan ett gisslandrama, sedan en skyttetävling.

Jag får inte heller grepp om karaktärerna, det blir för många på för kort tid. Är jaget Senn eller är jaget någon annan? Varför skulle mannen ge Senn beröm och sedan titta på jaget med brun blick - och vad katten är en brun blick?

Tänk också på att du mycket väl kan skriva "Jag tycker inte om när allas ögon faller på mig" även om du i övrigt skriver i dåtidsplanet. Det här är ju något som jaget fortfarande tycker, det är inte avslutat.

Det stora problemet är dock inte detaljerna utan det faktum att det är svårt att greppa handlingen och karaktärerna. Och jag tror att det beror på att du börjar på fel ställe i din berättelse. Det är inte här du ska börja.

Läs gärna mitt blogginlägg Hitta början, där jag förklarar hur du hittar din berättelses rätta början.

http://www.pialerigon.se/2017/12/17/pias-skrivtips-hitta-b%C3%B6rjan-38320518

Kram Pia

2017-12-29 08:29 | Anmäl

En intressant inledning med många gåtor som fångar läsarens intresse. Lite oklarheter kan putsats bort. Jag förstod exempelvis inte denna mening: Om ni vill överleva imorgon, borde ni ha tittat in Senn.

Menar du att: Om ni vill överleva i morgon, bör ni ta lärdom av Senn?

och den här meningen kanske du kan jobba med lite till: Jag tyckte inte om när alla ögon föll på mig, och hade aldrig gjort. När de tittade så, såg man hur unga de, eller vi alla, var. Ögon i alla färger.

Kanske: Ögon i alla färger betraktade mig. Jag har aldrig tyckt om att bli betraktad. Uttrycket i deras ögon skvallrade om hur unga de var. Det var vi alla.

Men man behöver inte fila på språket i sitt första utkast. Då är det ju viktigast att skapa själva storylinen, när den är på plats får man gå tillbaka och väga varje mening. Själv brukar jag läsa varje mening högt - då hör man som regel om den verkar oklar, klumpigt formulerad eller onödig.

Men som sagt var, nog har du många intressanta gåtor i inledningen som driver lusten att läsa vidare framåt! Fortsätt så där :-)

2017-12-15 14:00 | Anmäl

Suggestivt kortfattat, om det också kunde putsas en del som Bosse påpekat. Kanske borde man säga vem "Han" är i "Han stannade bakom mig, fumlade med sin mick för att det skulle nå ut till alla" för att undvika förvirring. Jag undrar också om det inte kunde bli smidigare utan "bara" i "sa gruppledaren bara till mig, la kort handen på min axel" och om gesten med axeln kunde bli en fristående mening.

2017-12-15 11:32 | Anmäl

Bra. Väcker intresse.

Mitt finger smekte längst med pistolens kalla metall, tyngden drog ner händerna (tror du kan skippa orden efter kommatecknet).
När pekarsiktet... (heter det pekarsiktet?)
Det smällde till, ljudet var dämpat från hörselskydden (av hörselskydden, eller ljudet dämpades av hörselskydden)

2017-12-14 22:24 | Anmäl

Detta är ett kort intro jag har skrivit till en bok. Jag behöver vänja mig vid att få feedback så lägger ut den här :)





Mitt finger smekte längst med pistolens kalla metall, tyngden drog ner händerna. När pekarsiktet funnit sig till rätta, tryckte jag av. Det smällde till, ljudet var dämpat från hörselskydden, och människogestalten i metall vek sig, besegrad.
Han stannade bakom mig, fumlade med sin mick för att det skulle nå ut till alla. Det knastrade i mina hörselskydd. ”Om ni vill överleva imorgon, borde ni ha tittat in Senn. Hon är redan färdig, hundra raka träffar.”
Han gjorde tummen upp. Blicken var brun, allvarlig. Inte ens nu log han.
Jag tyckte inte om när alla ögon föll på mig, och hade aldrig gjort. När de tittade så, såg man hur unga de, eller vi alla, var. Ögon i alla färger. Osäkerheten. Den enda som log var Peter, han stod sisådär tio meter bort, med pistolen i handen. Jag log tillbaka, innan han vände sig mot målet och fortsatte.
”Det kan inte bli mycket bättre”, sa gruppledaren bara till mig, la kort handen på min axel. ”Du är mycket bättre än jag som ung.” Min blick följde honom när han gick för att hjälpa de andra, för att rätta till någons hållning, för att ryta åt någon annan.
Jag satte tillbaka pistolen i hölstret. Uniformen var varm. Tankarna spann, lättnaden över att inte gått sönder. Pulsen bultade. Det var nästan som att jag ändå frös. Vad hade hänt om jag missat?

Dahlium

2017-12-09 22:30

Kommentarer Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...SHIFT+ENTER ger enkelt radbrott när du formaterar din bok.

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Om jag slutar drömma

"“Efter att ha suttit 438 dagar som samvetsfångar i ett fångläger och inte kunnat säga vad vi tycke…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |