Kommentarer Ny kommentar

Tävlingar

Mininovell 104

2018-04-19 08:04 | Anmäl

Ännu ett bidrag från mig. En kortis:

Hon lät tänderna sjunka in i smörgåsen. Nybakt segt levain med en rejäl hög med rökt bringa och en fantatisk coleslaw med picklad gurka. Köttet hade rökt i nästan 16 timmar på 98 grader. Smaken gick nästan inte att beskriva i ord och de minnen det framkallade! Hennes ögon tårades av den lycka hon kände när hon kände smakerna explodera i munnen. Det här, tänkte hon, det här är äkta kärlek. Det känslor som kunde uppstå mellan två människor kunde näppeligen mäta sig med det förhållande hon hade till kött. Den här restaurangen i ”dieseldalen”, det stora industriområdet strax söder om stan visste verkligen vd de gjorde. Helt i klass med Holy Smoke i Höganäs som hon besökt veckan innan.

Hon levde för det här, att äta och skriva om det. Hennes köttblogg var en av de mest besökta i genren och hon kunde leva rätt bra på de reklamintäkter som den inbringade. Att ha en egen rök var ett av hennes mål i livet. Att röka fläsk- och nötkött under lång tid. Sakta, sakta så att köttet bäst kom till sin rätt. Experimentera med olika träslag och spånstorlek. Det här var en besvarad kärlek, varje gång gav henne köttet en upplevelse. Det kunde vara minnen från barndomen eller från många av de resor hon gjort. Det kunde bara vara en känsla av att vara här och nu, mindfulness som det så populärt kallas. Att älska och bli belönad.

2018-04-18 09:27 | Anmäl

Upp (very well, novell(er))

2018-04-17 21:03 | Anmäl

Det var fredag den trettonde. Länge hade de förberett sig, och idag skulle det ske. Båda älskade de utmaningar och vad kunde vara mer utmanade än en lindans för två amatörer som dem, just på fredagen den trettonde. De berättade för vänner och bekanta om sina planer och bjöd dem att delta som åskådare till deras galenskap. Gästerna anlände. Mörkret hade lagt sig över staden och fyra strålkastare belyste stans två högsta byggnader som stod ett trettiotalmeter från varandra. Högst upp kunde gästerna ana de två röda linor som var spända mellan. De var också markerade med reflexer, vars blänkande tydligt kunde ses i strålkastarljuset. En kraftig vind drog överraskande in och frambringade ett dovt vibrerande ljudspel från linorna. Övertygelsen att det hela skulle inställas spreds likt vindens tilltagande bland de missnöjda gästerna. Om det varit några andra lindansare hade det kanske blivit så men inte för Lisa och Tommy. När beskedet nådde gästerna togs det emot med blandade känslor. En del tyckte det var rent vansinne att genomföra och andra glädjes för deras mod, för spänningens skull. Men enligt Lisa och Tommy kunde det inte bli bätttre en dag som denna (Fredag den trettonde.) De var så inne på att göra det om de så skulle dö på kuppen. Planen var att utan säkerhetslina gå ut på var sin lina. Längst ut mellan byggnaderna skulle de byta plats med varandra, och sedan fortsätta till andra sidan. Där väntade en präst att viga dem. Den detaljen skulle bli en senare överraskning för gästerna, om de nu kom levande över. Avståndet mellan linorna var ca en meter, och för att klara kliva över till den andra linan var linorna säkrade med rep mellan där bytet skulle ske.
Gästerma kunde se paret kyssas på kanten och inta sina positioner. Tommy gick först. Stadig klev han ut på linan. Parerade mot vinden med balansstången. Lisa tätt efter. Lika självsäker som Tommy. Vinden gungade llinorna så gästerna höll andan, tysta. När de var mitt ute där bytet skulle ske. Tilltog vinden och Lisa tappade sin balansstång. Men räddades av Tommy som räckte henne sin. Det var inte mycket att fundera över så de klev samtidigt över till andra linan och bytet gick bra. De fortsatte. Tommy gick före. Lisa höll om stången och drogs med av Tommy. Om de samarbetade skulle de klara det. Men vinden hade annat i planerna. Det blåste upp till storm. Tommy och Lisa klarade inte mer utan föll rakt ned mot gästerna. Att de skulle dö visste dem båda. De var förberedda på att det kunde hända. Sista metrarna innan mark blundade de inför slutet. Med en duns tog de mark. Resan tog slut där för dem. Gästerna samlades i en ring runt. Prästen dök upp och sa: "Kärlek är ett vansinnigt förhållande mellan två dårar." Låt dem vila i frid. Amen!

2018-04-16 07:57 | Anmäl

”En 15 meter lång ångbåt. Du är inte klok!”
”Men den är fin, och jag fick den för nästan ingenting. Ångmaskinen är helt nyrenoverad med en massa nya delar, kommer säkert att hålla i hundra år. Och skrovet är i jättetjock ek, nästan som på Vasaskeppet.”
Jag skakade på huvudet. Min syster var verkligen inte klok. Det var inte första gången hon dragit igång tokiga projekt. Som den där gången hon skulle bli självförsörjande utanför Storuman. Hon köpte ett hus med en jättetomt för en spottstyver, inga grannar på flera kilometer. Hon hade tänkt odla, trots en kort växtsäsong, ha djur och energi från solceller. Projektet sprack, hon fick ett jobberbjudande hon inte kunde säga nej till: som kronofogde i Arvika.

Min syster hade alltid varit impulsstyrd och nu stod hon alltså här bredvid sin ångbåt. Båten hade börjat som ett hobbyprojekt på 70-talet. En excentrisk väg- och vatteningenjör hade drömt om att lämna allt, speciellt alla hans fordringsägare, och resa jorden runt med slutmål någonstans i Karibiska övärlden. Båtskrov, däck och överbyggnader hade han fått klara innan han dog en dag i mitten av 80-talet. Allt byggt i virke från egen skog. Väg- och vatteningenjörens dödsbo auktionerades ut och båten kom i den pensionerade vägfärjekaptenen Gustaf Klint, boendes på Ornö. Hans största passion var ångmaskiner och på så sätt kom det sig att hans senaste 20 hk starka motor kom att ta plats i det som nu var min systers båt.

Båten låg förtöjd i Liljeholmshamnen i Stockholm och utgjorde nu det nav kring vilket allt i min systers liv kretsade, och det var där vi nu stod.
”Hoppa ombord vetja?! Ibra ligger nog och sover men han är van vid att det springer folk ombord.”
Det senare hade alltid fascinerat mig med min syster, detta att alltid ha folk omkring sig. Jag var precis tvärtom, jag ville umgås med andra under mer strikta former.
”Vi är väl kanske sju, åtta som bor ombord just nu. Efter att ha kraschat folks soffor under alla de år jag pluggade är jag skyldig att bjuda igen.”
”Men får ni verkligen bo här, hur fungerar det med toalett?”
”Vi brukar cykla till gallerian, tar ju bara några minuter och om det skulle krisa finns en sån campingtoalett.”
Jag hade aldrig kunnat leva utan ett ordnat boende, med toalett, men så fungerande inte min syster. Blev hon kär i någon inleddes omedelbart ett förhållande. Blev hon kär i ett projekt, hur tokigt det än kunde vara så var hon inte sen att starta det. När jag klättrade ombord kunde jag inte låta bli att tänka på hur länge den här ”bo-på-båt-idén” skulle hålla i sig och vad som skulle komma härnäst.

***

2018-04-15 17:49 | Anmäl

Nu är det tydligen jag som spamar...
Förstår mig tydligen inte på sidan längre. Ber så mycket om ursäkt.

2018-04-15 17:47 | Anmäl

Sorry, blev fel med ett av namnen i föregående version!


Han skulle kunna dräpa honom. Tanken föll honom in när han såg den grova fiskekniven ligga helt öppen och oskyld på botten av ekan. Det vore en fin morgon för det. Lugn och stilla. Knappt en människa vaken på mils avstånd.

Naturligtvis blev han avbruten i sina tankar. Som alltid. Aldrig att Felix kunde hålla tyst. Kanske var det därför han alltid haft så lätt att bli omtyckt.

”Ja du Levi, nu sitter vi här igen du och jag”.
”Ja, det gör vi visst”.
”På samma sätt som när vi var småbarna”.
”Ja, nog e de så”.
”Ja,tänkt ändå…”

En stråle från den uppåtgående solen reflekterades i kniven. Han skulle kunna.

”Och du, du ska snart hem till ditt?”
”Jo så e de”.
”Och du e fortfarande ensam?”
”Jo, det e jag nog”.
”Ja... Och jag, jag ska ju snart hem till Stina. Hon har nog maten färdig vid det här laget”.
”Jo”.
”Men du, du har din microvågnsugn, eller hur? Och frysmaten? Så det går ingen nöd på dig?”
”Jo, microvågsugnen har jag. Inte går det någon nöd på mig inte”.

De drog upp sina spön och började ro mot stranden.

”Ja, det glädjer mig att du har det bra ändå, Levi" fortsatte Felix. "Eftersom det var jag som fick Stina, menar jag”.
”Jo”.

De samlade ihop sina redskap och traskade åt varsitt håll, Felix hem till Stina och Levi hem till sitt. Det hade inte kommit honom för, inte den här gången heller. Kanske, tänkte han, kanske borde han erkänna att han inte kunde. Hur mycket man än skulle vilja, så var det nog omöjligt att dräpa den man alltid älskat.

2018-04-15 17:46 | Anmäl

Sorry, blev fel med ett av namnen i föregående version!


Han skulle kunna dräpa honom. Tanken föll honom in när han såg den grova fiskekniven ligga helt öppen och oskyld på botten av ekan. Det vore en fin morgon för det. Lugn och stilla. Knappt en människa vaken på mils avstånd.

Naturligtvis blev han avbruten i sina tankar. Som alltid. Aldrig att Felix kunde hålla tyst. Kanske var det därför han alltid haft så lätt att bli omtyckt.

”Ja du Levi, nu sitter vi här igen du och jag”.
”Ja, det gör vi visst”.
”På samma sätt som när vi var småbarna”.
”Ja, nog e de så”.
”Ja,tänkt ändå…”

En stråle från den uppåtgående solen reflekterades i kniven. Han skulle kunna.

”Och du, du ska snart hem till ditt?”
”Jo så e de”.
”Och du e fortfarande ensam?”
”Jo, det e jag nog”.
”Ja... Och jag, jag ska ju snart hem till Stina. Hon har nog maten färdig vid det här laget”.
”Jo”.
”Men du, du har din microvågnsugn, eller hur? Och frysmaten? Så det går ingen nöd på dig?”
”Jo, microvågsugnen har jag. Inte går det någon nöd på mig inte”.

De drog upp sina spön och började ro mot stranden.

”Ja, det glädjer mig att du har det bra ändå, Levi" fortsatte Felix. "Eftersom det var jag som fick Stina, menar jag”.
”Jo”.

De samlade ihop sina redskap och traskade åt varsitt håll, Felix hem till Stina och Levi hem till sitt. Det hade inte kommit honom för, inte den här gången heller. Kanske, tänkte han, kanske borde han erkänna att han inte kunde. Hur mycket man än skulle vilja, så var det nog omöjligt att dräpa den man alltid älskat.

2018-04-15 17:45 | Anmäl

Han skulle kunna dräpa honom. Tanken föll honom in när han såg den grova fiskekniven ligga helt öppen och oskyld på botten av ekan. Det vore en fin morgon för det. Lugn och stilla. Knappt en människa vaken på mils avstånd.

Naturligtvis blev han avbruten i sina tankar. Som alltid. Aldrig att Felix kunde hålla tyst. Kanske var det därför han alltid haft så lätt att bli omtyckt.

”Ja du Levi, nu sitter vi här igen du och jag”.
”Ja, det gör vi visst”.
”På samma sätt som när vi var småbarna”.
”Ja, nog e de så”.
”Ja,tänkt ändå…”

En stråle från den uppåtgående solen reflekterades i kniven. Han skulle kunna.

”Och du, du ska snart hem till ditt?”
”Jo så e de”.
”Och du e fortfarande ensam?”
”Jo, det e jag nog”.
”Ja... Och jag, jag ska ju snart hem till Stina. Hon har nog maten färdig vid det här laget”.
”Jo”.
”Men du, du har din microvågnsugn, eller hur? Och frysmaten? Så det går ingen nöd på dig?”
”Jo, microvågsugnen har jag. Inte går det någon nöd på mig inte”.

De drog upp sina spön och började ro mot stranden.

”Ja, det glädjer mig att du har det bra ändå, Levi" fortsatte Felix. "Eftersom det var jag som fick Stina, menar jag”.
”Jo”.

De samlade ihop sina redskap och traskade åt varsitt håll, Torsten hem till Stina och Levi hem till sitt. Det hade inte kommit honom för, inte den här gången heller. Kanske, tänkte han, kanske borde han erkänna att han inte kunde. Hur mycket man än skulle vilja, så var det nog omöjligt att dräpa den man alltid älskat.

2018-04-15 16:50 | Anmäl

Började skriva redan i veckan men det spårade ur. :)

2018-04-15 15:11 | Anmäl

Det är glest mellan inläggen, eller snarare inga inlägg alls!
Kom igen nu! Ovansklig ära väntar!

Underhill

2016-12-03 15:05

2018-04-11 11:33 | Anmäl

Temat blir: "Kärlek är ett vansinnigt förhållande mellan två dårar."

Citat efter en okänd tänkare.

Och som vanligt får ämnet tolkas hursomhelst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.

Bidragen ska vara inlämnade senast söndag den 20 april kl. 20.00. Lycka till! :)
____________________________________________

Regler:

En tråd skapas i forumet som döps till: Mininovelltävling.

Ett citat, en fras eller ett enda nyckelord väljs som inspirationskälla.
Bidragen läggs i den här tråden.

Novellen/novellerna ska innehålla mellan 100 och max 2000 ord (Inte tecken utan ord).

Skrivtiden är en vecka. Därefter lottar arrangören fram vem som vinner och får arrangera nästa omgång.

Vinnaren presenteras i tråden och får sedan ÄRAN att arrangera nästa omgång i en ny tråd som kallas "Mininovelltävling nr x"
(Kopiera gärna reglerna.)

Fliten skall belönas och ger med det en lott per novell, med det självklara kravet att novellerna måste vara olika.

Inspirationskällan får tolkas hursomhelst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.

Bidragen får kommenteras fritt av andra. De som kommenterar behöver ej vara med i tävlingen, men bör namnge vems bidrag som kommenterats. Gäller alla!

Vi lär oss att kommentera och att bli kommenterad till texter skrivna under kort och pressad tidsram. Det gör det hela mer intressant och sätter press på skribenten att skapa en historia som inte bara ska vara läsbar utan också ska kommenteras av andra.

Vi gör det såklart för att det är kul och för att vi vill lära oss och det bästa av allt är att det är helt valfritt!

Underhill

2016-12-03 15:05

Kommentarer Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Berättelser

"Min behållare för texter som vill berättas. Innehåll: 1. Ivar 2. Hämnden 3. Svinoffre…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |