Kommentarer Ny kommentar

Tävlingar

Mininovelltävling nr 107

2018-06-06 07:46 | Anmäl

Sent omsider, Reko, slumpen föll på dig. Du får ansvaret för att hålla denna, Kapitel 1:s bästa aktivitet levande ännu en tid. Och bra skrivet!

2018-06-05 20:55 | Anmäl

Tråkigt att sidan förfaller. Jag har inte (heller) varit aktiv på sistone, men tycker att det vore tråkigt om mininovelltävlingen tog slut. Ett bidrag:


Jag hade länge velat visa min flickvän vart jag kommer ifrån, och nu var vi äntligen på väg. Vi hade precis lämnat Östersund och styrde norrut mot en lycklig och lugn stund i mina barndomstrakter utanför Vilhelmina. För att ge henne en bild av de människor som befolkar dessa trakter började jag berätta en historia för henne. Historien hade jag fått från min farfar. Den handlar om en kamrat till honom vid namn Levi, och han insisterade på att den var helt sann.

Levi, berättade jag nu för min flickvän, var eljest på det sättet att han alltid var kritisk till allt han inte förstod eller tyckte lät helt rätt. När prästen talade satt han så med pannan i djupa veck och ett bekymrat uttryck i ögonen. Han tyckte inte att det prästen sa lät riktigt och led av religiösa grubblerier. När han senare besökte det Buddhistiska templet i Fredrika var det något som klickade i honom. Det han fick höra där, det lät helt rätt i hans öron. Vägen till lycka, förklarade han sedan för min farfar, går genom att man gör sig kvitt sina begär. Detta kan underlättas genom att man späker sig en aning. Inte för mycket, bara så pass att det gör en ödmjuk. Om man lever på detta sätt, och samtidigt respekterar allt annat levande, kan man till sist nå en uppenbarelse som gör att man förstår livet, menade Levi. Den späkning Levi valde åt sig själv var att gå med vänster arm rakt upp i vädret. Detta höll han fast vid med en nitisk envishet som imponerat på min farfar, trots att frun lämnade honom och gården förföll. Och kanske, kanske fick Levi sin uppenbarelse till slut, den dagen han gick på kalhygget mitt under ett åskoväder. I vilket fall är det där historien slutar.

När jag berättat klart tittade min flickvän på mig med stora ögon, sedan sa hon att man måste vara bra korkad om man går ut på ett kalhygge under ett åskoväder och att det inte alls var något imponerande med en envis dumbom. Levi borde snarare klandras för att han inte tog ansvar för gården, menade hon. Och det var där och då jag förstod att resan inte alls varit någon bra idé.

2018-06-05 14:28 | Anmäl

Jag håller med om att Facebook inte förefaller vara ett särskilt tilltalande alternativ. Av andra forum och maillistor som jag varit med på (kan inte komma ihåg vad de hette just nu) så kan man säga att de, till skillnad från kapitel1, ofta varit specialinriktade på vissa genrer och, liksom kapitel1, lidit av varierande och avtagande livaktighet.

Men ska inte slumpen få utse en segrare i mininovelltävlingen? Det finns ju faktiskt två bidrag.

2018-06-05 07:16 | Anmäl

Eftersom det här är den enda tråden med några slags livstecken kvar här på Kapitel 1 ställer jag frågan här:

Finns det ö.h.t. något som liknar detta forum på nätet, i Sverige? Där man kan skriva berättelser och läsa andras. Eller är det här ett utdöende format? Facebook är f.ö. inget alternativ, mest bara skit faktiskt.

2018-06-03 08:16 | Anmäl

Lyfter upp tråden.

2018-05-22 11:27 | Anmäl

Ah, kul! Skön story E.O!

2018-05-22 09:19 | Anmäl

Hastade också ihop något lite sent.

Vi cyklade genom skogen istället, försökte spara in på sekunder för att hinna se finalmatchen. Det var tveksamt om vi tog in så mycket för det var svårare att ta sig fram, gropigt och smalt, dessutom hade vi (jag) redan kört slut på oss själva i en hård tennismatch. Jag trampade på bäst jag kunde med träningsväskan hängandes långt ner från hållaren. Den trillade såklart ner efter några hårda svängar, och sambons rygg försvann bakom en krök.
Nåja, det var inte så intressant. Väskan låg upp och ner en bit bakom, jag gick dit. När jag hade plockat upp den och börjat gå tillbaka hördes en högfrekvent cykelklocka, pling pling, och en avlägset bekant röst alldeles bakom mig. ”Akta!”
En hård smäll i sidan. Jag hann inte röra mig många centimeter. Cykelstyret fick mig till att ramla omkull som ett gammalt skelett.
Framför mig låg den andra på rygg med cykeln över sig. Men det varade inte länge, cykeln flög upp och med det, min gamla mattelärare Göran, vars ålder endast syntes i hans ansikte. ”Det gick bra?” sa han kvickt medan han borstade av sig grus från benen. ”Ursäkta, förlåt, det är bråttom. Förlåt så mycket” pustade han och satte upp på cykeln igen efter en hastig blick åt mig. Jag satt kvar med träningsväskan i knät. Jag hade landat på en sten och det gjorde ganska ont, men det syntes nog inte. Det gjorde inte så ont som diskbråcket som kom för två år sedan. Nej då. Göran trampade iväg medan jag försökte vagga lite. Det kändes skapligt. Satte handen på gruset och ställde mig på alla fyra. Upp, upp. Telefonen plingade flera gånger medan jag försökte resa mig upp med minnen som spökade. Man glömmer inte ryggsmärta så lätt. När jag äntligen kom upp kunde jag se vad det stod: ”Mål! Mål igen! Mål!!!”
Jag log försiktigt medan en ekorre dök upp och sprang i full fart förbi mig.

E O

2010-07-18 13:48

1 bok | profilsida

2018-05-21 21:24 | Anmäl

Frasen har jag närmast hämtat från Torsten Ehrenmark.

2018-05-21 20:59 | Anmäl

Fint med lite läsning från dig Martin. "Jag är en själens resenär" får mig att tänka på både SJ:s inre resa (som de hade i sin reklam för några år sen) och Di Levas "Själens krigare". :)

Fler som är skrivsugna?

2018-05-20 21:40 | Anmäl

Först efteråt märkte jag exakt hur hastigt ihopskrivet det var. Två "än" i samma mening. Vilken skam!

2018-05-20 21:18 | Anmäl

Ett hastigt ihopskrivet bidrag inkastat för tävlingens fortlevnad:

Jag har inte varit i Östersund. Borde jag tänka eller känna något särskilt för den sakens skull? Jag har inte heller varit i Bremen, Ankara, Shanghai eller Toronto. Jag har inte varit i Lima, Tunis, Agra eller Kapstaden. Jag har inte varit i Canberra, Brazzaville, Sarajevo eller Ulan Bator. Egentligen har jag inte varit någonstans alls. Inte ens de mer vanliga turistmålen som Berlin, Paris, Rom och London. Jag har bara varit i Köpenhamn. Borde jag uppleva sorg på grund av detta? Nej. För jag har varit där. Mer intensivt och grundligt än de turister som stapplat omkring, slölyssnat på guider och tagit fotografier som de tycks värdera högre än riktiga minnen. Jag är en själens resenär.

2018-05-19 07:36 | Anmäl

Jag låter den ligga här så länge, kanske skriver nåt själv rent av?

2018-05-18 21:39 | Anmäl

Verkar som arrangören får välja, fortsätta eller lägga i dvala ett tag? Intresset verkar uppenbarligen svalnat så här mot vårsommar tider. Själv finner jag inte tiden till skrivande, hur jag än önskade. Två hus att renovera samt bistå mina gamla föräldrar med en extra hand i varsitt boende, och jobbet utöver det kräver sin tid. Med all rätt!

Arrangören beslutar... :)

2018-05-18 16:51 | Anmäl

T-1 timme. Lite drygt faktiskt.

2018-05-11 11:07 | Anmäl

Temat blir:

”Vi hade lämnat Östersund
På väg mot norr, mot en lycklig stund”

– Olle Ljungström, ur Norrländska präriens gudinna



Och som vanligt får ämnet tolkas hursomhelst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.

Bidragen ska vara inlämnade senast fredagen den 18 maj kl. 20.00. Lycka till! :)
____________________________________________

Regler:

En tråd skapas i forumet som döps till: Mininovelltävling.

Ett citat, en fras eller ett enda nyckelord väljs som inspirationskälla.
Bidragen läggs i den här tråden.

Novellen/novellerna ska innehålla mellan 100 och max 2000 ord (Inte tecken utan ord).

Skrivtiden är en vecka. Därefter lottar arrangören fram vem som vinner och får arrangera nästa omgång.

Vinnaren presenteras i tråden och får sedan ÄRAN att arrangera nästa omgång i en ny tråd som kallas "Mininovelltävling nr x"
(Kopiera gärna reglerna.)

Fliten skall belönas och ger med det en lott per novell, med det självklara kravet att novellerna måste vara olika.

Inspirationskällan får tolkas hursomhelst och behöver inte på något direkt sätt vara närvarande i tävlingsbidraget.

Bidragen får kommenteras fritt av andra. De som kommenterar behöver ej vara med i tävlingen, men bör namnge vems bidrag som kommenterats. Gäller alla!

Vi lär oss att kommentera och att bli kommenterad till texter skrivna under kort och pressad tidsram. Det gör det hela mer intressant och sätter press på skribenten att skapa en historia som inte bara ska vara läsbar utan också ska kommenteras av andra.

Vi gör det såklart för att det är kul och för att vi vill lära oss och det bästa av allt är att det är helt valfritt!

Kommentarer Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...Jules Renard har sagt: "Talang, det är inte att skriva ner en tanke, det är att skriva ner trehundra."

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Fängslad

"Jag hade aldrig sett honom förut. Aldrig sett skymten av honom eller någon av hans gelikar innan d…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |