Saga 2.0 | Barsångerskan
Jonas Bergman

Barsångerskan

Bastian Von Ljung vandrade av och an i sin gigantiska villa. Den var belägen på en klippa högt ovan staden. Villans ena vägg var helt byggd i glas, då han inte kunde arbeta om det var mörkt omkring honom.
     Bastian var en mycket rik man, han ägde ett hotellimperium, och många sa att han hade monopol på marknaden. Den lilla staden nedanför hans fönster var hans, och de flesta som bodde i staden arbetade för honom.
     Det knackade på dörren, och han vaknade ur sina funderingar.
     ”Kom in!” ropade han, och en kort man gick in i det stora rummet. Det var Bastians kontor, ett luftigt rum med enbart ett skrivbord, två stolar och väggar täckta med bokhyllor. Väggarna var vita, och golvet i ljus parkett. Allt för att få det så rymligt och ljust som möjligt.
     ”Herr W-wikström är här”, sa mannen och krympte ytterligare några centimeter när Bastian mötte hans blick. Mannen var Bastians sekreterare. En mycket blyg och udda man. Så fort Bastian var i närheten, så började han stamma av nervositet.
     ”Tack, herr Sundén.”
     ”I-inga problem”, svarade sekreteraren, och gick ut ur rummet. Bastian slog sig ner i skrivbordsstolen. Diskret rättade han till sitt bruna hår i speglingen av datorns avstängda skärm. Hans mörkbruna ögon stirrade tomt tillbaka på honom.
     In steg herr Wikström, och Bastian reste sig för att hälsa. Sedan bad han mannen att slå sig ner på andra sidan skrivbordet. Utanför började det skymma.

I en annan del av staden var en ung kvinna precis på väg till sitt jobb. Hon sjöng kvällar på den lokala baren, och hon var vida känd. Hon visste inte om det själv, men turister som hört henne spelade ofta in henne, och hon fanns bland annat att beskåda på Youtube. Människor twittrade om henne, och hon beskrevs på Wikipedia. Där fanns till och med dem som låtsades vara henne på Facebook.
     Kvinnan hette Lucy, och anledningen till uppståndelsen kring henne var hennes röst. Den var så underbar att till och med änglarna skämdes.
     Den här kvällen sjöng hon ballader. En av barens stamgäster brast i gråt, och mumlade något om hur underbar hon var. Dock gav han henne inte sin fulla uppmärksamhet, utan var disig av många glas starköl.
     Lucy hade fått erbjudande om sångkontrakt flera gånger, men hon kunde inte förmå sig att lämna staden. Hon vågade inte, då staden var allt hon kände till. Istället valde hon att sjunga för en minimal lön. Men hon var inte missnöjd, hon älskade att se besökarna lämna baren med ett leende på läpparna. Det spelade ingen roll om det berodde på henne, eller på alkoholen.

Bastian satt vid sin dator och arbetade, då han fick en plötslig impuls att söka efter sin stad på Youtube.
     ”Kvinna med änglaröst”, läste han som rubrik på en av filmerna, och valde att klicka på den. Nyfiket höjde han ljudet och Lucys röst nådde hans öron. Ett plötsligt habegär infann sig, och Bastian ropade på herr Sundén.
     ”Lyssna”, sa han och spelade upp filmen igen. Herr Sundén såg alldeles hänförd ut. ”Få hit henne. Jag vill höra henne live. Ikväll.”
     Herr Sundén såg först oförstående på honom, innan han förstod att Bastian menade allvar.
     ”Ska jag leta efter h-henne, nu?”
     ”Ja. Du har två timmar på dig”, svarade Bastian och herr Sundén svalde nervöst. Bastians ögon blev grumliga, och herr Sundén förstod att han behövde skynda sig.
     ”Ska bli”, svarade han, och skyndade ut ur kontoret. Han rusade så fort hans korta ben kunde förmå, ut ur villan. Klumpigt klev han in i sin Volvo, och körde ner mot staden. Det tog en kvart. Han bestämde sig för att gå till den lokala baren och höra där.
     ”Menar du Lucy?” frågade bartendern. Hon log retsamt mot honom. ”Hon kommer inte hit förrän ikväll.”
     ”Von Ljung vill höra henne sjunga, ikväll. Så jag hade behövt ha tag i henne”, pressade herr Sundén fram. Han lät stressad.
     ”Han kan väl komma hit och lyssna?” sa bartendern och ryckte på axlarna. ”Jag förstår inte varför han vill ha dit henne …”
     ”Snälla, det är viktigt för honom”, försökte herr Sundén igen, och bartendern plockade upp telefonen.
     ”Okej då, men bara för att du ber så snällt.”

(Klicka på ett hjärta för att sätta ditt betyg)

  Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...SHIFT+ENTER ger enkelt radbrott när du formaterar din bok.

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Medaljongen

"Medaljongen är en historisk äventyrsroman i högt tempo med överraskande vändningar och cliffhanger…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |