Grishinken

Av: Pia Widlund | 1 kapitel | boken är inte färdig

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Antal visningar: 23

Grishinken

Om man satte ner fötterna på asfalten var det nästan så att man brände sig. Värmeböljan slog alla rekord redan i juni. Skolbarnen ville ha sommarlov nu och deras hjärnor hade redan kraschat i en härdsmälta likt lava från en vulkan. På affärernas kvitton var det uteslutande läsk och glass som stod instämplat. Möjligtvis en och annan Flinta-stek som alla trädgårdsgrillar skulle få besök av. Solstolarna var på upphällningen och de villaägare som hade pool hade också gäster. Dom kom inte långt ifrån men de stannade länge. Sista veckan i skolan och lärarna hade de sista betygssamtalen med eleverna. Denna gång med föräldrarna närvarande. Sen var det dags för semestrar och ledighet. Uppladdning inför nästa termins vedermödor. Gunilla tittade på klockan och gäspade stort. Högen med plastmappar var genomgången och klar för idag. Hon hade tur som fått så begåvade elever och det kändes som en seger varje gång hon plitade ner högsta omdöme på pappret. En seger både för henne och för hennes elever. Hon ställde kaffekoppen på en bricka och sköt den åt sidan. Precis när hon börjat leta efter bilnycklarna i väskan hörde hon en bil som bromsade in utanför matsalen. Efter en snabb titt på pappren kunde hon konstatera att alla samtal var klara för dagen. Var det Thomas föräldrar som glömt något månntro? Det fanns inte en chans att Gunilla hade planerat fel eller bokat något möte fel. Perfektionist uti fingerspetsarna. Målmedveten, driven och omtyckt. Förr hade hon börjat sin bana just i den här matsalen där hon satt nu. Sen fick hon ett arv från sin mormor och tog ett beslut att plugga vidare. Hon ville bli lärare. Inte bara vara mat-tant och sleva upp pulvermos och torra köttbullar på barnens tallrikar. Nej, hon ville lära barnen matte, svenska, engelska, historia och samhällskunskap. Hon brann för pedagogik och kunskap och hade snabbt blivit en av skolan populäraste lärare. Annat var det förr. Eleverna gick omvägar när de skulle lämna brickan och hade mat kvar på tallriken. Alla som skulle lämna fick gå in i diskrummet och själva skrapa av maten. Ner i en grishink. Eleine som jobbade som diskare tog med sig hinken hem efter dagens slut. Hennes grisar var tjocka nu. Gunilla var den som hade stått med armarna i midjan och hött med fingret åt de elever som dag efter dag lämnade maten i grishinken. Sönderbrända pannkakor, gummiliknande potatis och sönderkokta grönsaker. Pölsan såg ut som ”har du ätit – eller ska du äta.” Kvinnan som kom in genom matsalsdörren var smal. På gränsen till modellsmal. Det blonda håret var uppsatt i en elegant knut och på hjässan. Hon lyfte på sina exklusiva solglasögon med de välmanikurerade röda naglarna och hennes svala gång fick nästan Gunilla att kippa efter andan. Efter ett fast handslag var Gunilla informerad om att hon inte kunde komma imorgon på grund av ett annat möte och att hennes dotter hette Celina och nyss hade börjat i klassen. Lilla Celina, tänkte Gunilla. Hon påminde henne alltid om någon vars namn hon fortfarande sökte efter. Kvinnan hette Lisen och hann knappt sätta sig förrän hon berättade hur mycket hon älskade isvatten. Gunilla rynkade pannan och lommade iväg in i själva skolköket. Det var något som fick henne att känna sig underlägsen. En obekväm känsla som hon försökte skaka av sig när hon spolade kallt vatten i ett glas. Ett välbekant ljud fick henne att rycka till och när hon vände sig om stod kvinnan innanför dörren med grishinken i handen. Den dignade av pölsa och torra fiskpinnar med spenat. Eleine hade tydligen glömt att ta med sig hinken hem. Gunilla skrek när grishinken träddes över hennes huvud. Stanken var outhärdlig. Hon andades in och försökte få tag i kanten på hinken. När spenaten letade sig in i hennes näsborrar och pölsan rann på kinderna fick hon panik. Den blev värre när hon kände knuffen i ryggen och märkte att hon tappat orienteringen i köket. När dörren till frysen slogs igen bakom Gunillas föll hon framåt. Fortfarande med hinken på huvudet. Hennes omålade naglar blev snabbt röda när hon desperat klöste och slog på glasrutan för att komma ut. Lisen stod på utsidan och gladdes över att grishinken äntligen fyllts med rätt innehåll.

Läs bok
  •  

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...du kan lägga till intressanta böcker i din boklista som du kan kika på senare. Klicka bara på hjärtat bredvid boken.

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Allting föds ur kärlek, även onda ting

"Ett barn, det måste vara det bästa exemplet på en sak som föds ur kärlek. Kärleken mellan två pers…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Söder Mälarstrand 21, 118 20 Stockholm  |